Förra 
Nästa 
Index Innehållsförteckning
Ett småträd med smärt stam, vanligen av 2-3 m:s höjd, någon gång dubbelt högre. I likhet med de båda senast omnämnda arterna har det sina ståndorter dels på skogsängar och vid skogsbryn, hälst på fuktig mark, dels inne i lund eller skog; men denna arts utbredning är mycket större och sträcker sig i våra länder ända upp till polcirkelns närhet, dock icke i fjällområdet. Kronan är gles, grenar och kvistar långa, fina och böjliga, bladen platta, tunna och mjuka. Allt detta hör till kännetecknen på de skuggälskande buskarna och träden i vår flora. -- Denna art har 5-taliga, tvåkönade blommor med gulvita, tämligen stora foderblad, men mycket små, kapuschongformade kronblad, och ståndarna motsatta kronbladen. Blomningen börjar under försommaren och fortsätter under hela vegetationstiden. Mogna och omogna frukter (stenbär) ses därför alltjämt bredvid blommorna; fruktfärgen är först röd, sedan svart. Fruktrummen äro två, enfröiga.
Barken av denna växt, "frangulabark" (farmakopéns "Cortex Frangulæ"), är ett mycket använt medel mot kronisk förstoppning (vanligen som extrakt med vatten). Dessutom användes barken att färga ylle gult eller brunt. -- Arten har i olika landskap av Sverige olika namn, såsom brakved, brågon, gulbark, tröske, tröste och toste.
Tavl. 239. Fig. 1 gren med blommor och omogna frukter, 2 blomma (10/1), 3 stenbär, moget, helt och i tvärsnitt (naturlig storlek).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning
