Förra 
Nästa 
Index Innehållsförteckning
"Svensk Botanik" avhandlar denna växt med följande inledningsord: "Svenska Flora erhöll denna prydliga lilla blomma endast för sydligare orterna av dess område, och Menniskan tillägnade sig den, fr att i trädgårdarna genom odling försköna dess utseende". Under det vackra namnet föreställer man sig väl också i allmänhet den odlade växten med de skära, fyllda blomkorgarna. "Namnet tusenskön tillhör mera det förnämare trädgårdsspråket än folkspråket" säger Elias Fries. I vilt tillstånd är denna växt oansenlig - en liten obetydlig bladrosett, några låga stänglar med ensam blomkorg och vita, smala strålar i en enkel krets, en prästkrage i stark förminskning - och dock är den alltid en i ögonen fallande, täck och uttrycksfull blomma på sina växlokaler, gräsplaner och vägkanter med kort gräs och låga örter. Som vild är den ymnig i Skåne, på Öland och Gottland och längs Norges sydkust, men förvildad förekommer den ända upp i Norrland och nordanfjällska Norge. I några trakter heter den "vätteljus", på Gottland "vinternarr", emedan den vi blid väderlek kan stå i blom även om vintern.
Tavl. 35. Fig. 1 växten efter ett vildväxande (antagligen förvildat) exemplar, 2 kantblomma, 3 mittblomma (båda förstorade).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning
