En liljeväxt av ännu säregnare typ än föregående: den har brett elliptiska blad, som alla (normalt 4, sällan 5-7), äro samlade i krets högt uppe på stjälken, ett kort stycke nedanför den ensamma, toppställda blomman, och blombladskretsarna äro alla 4-bladiga. Särdeles märkliga förefalla även blomdelarna; kalkbladen äro långa och smala, de 4 inre trådsmala, och alla något vridna i samma riktning, till färgen gulgröna; ståndarknapparna vridna i samma riktning, till färgen gulgröna; ståndarknapparna äro utdragna till en lång syl; pistillen är svartbrun. Det gråblå bäret anses vara giftigt. Ormbärsörten är onekligen en dyster och paradox företeelse i jämförelse med sina leende syskon av liljeväxternas familj, och de täta bestånden inne i lundens mörkaste skrymseln hava förr givit vidskepelsen åtskilligt att tala om. Knappt kan man, säger en författare, förmå en man av allmogen att taga denna avskydda växt i sin hand. -- Ehuru en utpräglad lundväxt i södra Skandinavien, har denna art dock samma utbredning som föregående över hela norden och på fjällen ända till trädgränsen.
Tavl. 393. Fig. 1 jordstam och stjälkbas, 2 stjälkens topp i blomning, 3 moget bär med den vissnade kalken (1/1), 4 bär i tvärsnitt (3/2), 5 frö (2/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning