Förra 
Nästa 
Index Innehållsförteckning
De orchideer, som härefter följa, sakna sporre och hava honungen förvarad i en grop vid läppens bas. Dessa växter förete icke desto mindre en hög fulländning i sin blombyggnad, vilket framgår av den stora olikheten mellan släktena, i det att än den ena, än den andra detaljen har att uppvisa en säregen, ofta mycket ensidigt uppdriven utbildning.
Hos flugblomstret har sålunda den inre kalkbladskretsen blivit överdrivet zygomorf (jämför i fig. 3 dess tre blad med varandra), och blomman har därigenom fått en ganska bisarr gestalt, kanske mer än hos någon annan orchidé i vår flora. Den är nämligen till både storlek, form och färg en härmning av en fluga. Härmningen förstärkes därav, att blommorna sitta särdeles glest. Det oaktat saknar icke blomman en skönhet, bredvid vilken mången lysande Orchis-art synes trivial. Dess läpp är vackert sammetslik och bär en enkel men förnäm teckning i allvarliga men djupa och varma färger, som hos vår vildflora äro ganska ovanliga, mörkbrunt och svartblått, vartill komma de gröna ytterkalkbladen och den röda ståndaren. I s. Europa finnas Ophrys-arter, vilkas blommor härma andra djur, såsom bi, humla och spindel.
Flugblomstret kan räknas för en sällsynt växt, ty arten är spridd över en stor del av vårt område, men växer ingenstädes ymnigt. Den förekommer i långt skilda trakter från Skåne till Jämtland, från Kristianssand till Nordlanden och från Åland till Onegasjön.
Tavl. 408. Fig. 1 och 2 blommande planta, avskuren på mitten, 3 blomma (2/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning
