Ett av de allmännaste ängs-, lund- och tomtgräsen över hela norden, de nordligaste trakterna undantagna. I sällskap med kvickroten (nr 476) bildar den hög, saftig gräsväxt i gårdarnas närhet, kring gångstigar, i parker o. s. v. Till småaxens byggnad, fig. 3, är den närmast lik Festuca (se nr 443), men vippan består av flera täta, m. e. m. åtskilda småaxgyttringar, med nästan oskaftade, ensidigt vända småax, varigenom detta gräs lätt skiljes från andra. Dessa gyttringar äro dock mycket växlande till storlek, antal och inbördes ställning; dessutom varierar denna art till blomfjällens storlek, färg och hårighet, borstuddens längd m. m.
Hundäxingen har mycket länge hållits i odling som foderväxt, och sedan ett par årtionden är den allmännare använd, så att den hä och där till och med utgör fodervallanras huvudbeståndsdel. Den är nämligen mycket värdefull både för sin stora avkastning och sina egenskaper som foderväxt.
Tavl. 457. Fig. 1 jordstam och unga skott, 2 vippa, 3 småax (5/1).
Förra
Nästa
Index
Innehållsförteckning