Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX. Qvinnoprydnader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Guden skulle förklädas, för att sändas jätten till
brud i Frejas ställe, beter det: på bonom hängdes
ringande nycklar, och qvionokläder fålldes om knäm.
Steinvör, (Sturlung. Sag.) en förnäm busfru på Island,
som ville egga sin man att bämnas sin faders och bro«
ders död, tilltalar honom således: vår enigbet
torde hädanefter blifva liten, om du ej vill stå min
bror Tbord biz det kommer då att hända, som
minre höfves, att jag griper till vapen och
lemnar dig nycklarna till skafferiet. Med hvilka ord
hon, om uppmaningen afsloges, hotar sin man,
att skilja sig från honom, I Svarfdela sagan
förmäles om en nyckel, som Iogeveld bar på sig. —
Om denna här aftagna nyckeln varit en sådan
sinnebild eller en verklig nyckel, är svårt att
bestämma; icke dess minre kan det anmärkas, att den
synes föga passande för ett lås, utom det, att den
knappast med egariunan i hhögen nedlagts, om den
blifvit nyttjad härtill. Då det, så väl af sagor som
af runstevar, är kuonigt, att qvinnfolk äfven finge
högar; då Runa Iljaltes dotter har vid Snooldelev på
Seeland fått nycklar utbuggna på den öfver hennes
man och hennme uppresta runsten, och då ändtligen
pärlor m. m. voro saker, som ej anstodo våra
gamla kämpar (se Thryms-qvida), så är full anledningatt
anse, det ett fruntimmer haft sin griftplats, der
ofvan beskrifna fynd blifvit gjordt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
