Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVII. Jern- och Metallvapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tycktes fästet varit, omkring hvers kors anbragts
en silfverskena, den der var Jiksom sammanvyvriden
af bara ailfvertrådar. 2, 3, 4, 5 äro likaledes
saxevärd, men mycket af rost medtagna.
Hvad 6, 7, 8 vidkommer, så äro de stridsyxorn
och är dera» bruk uråldrigt, så väl hos oss, som
annorstädes, Till en början gjordes de af sten,
sedan af metall och slutligen af jern. De
voro än bredare än emalare, än med egg & ena, än &
båda sidor, och fördes meråndels på ansenligt låoga
skaft, hvarom våra hällristningar. runstenar m. m.
viteotda. Det var afdenna’anledning, de från Norden till
Italien uttågande folkskaror fått namn af
Långebarder (Longobardi). Detta slags vapen ansåga af en
så afgiord nytta, att, då någon skulle till leding
utrusta sig, var det likgilltigt, om han kom med
evärd eller yxa. Häraf blef den sedvana, att,
liksom svärden buros i fredstider, fördes äfvenledes
yxorna, emedan de bhöllos för oumhärliga för en
välrustad stridsman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
