Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIX. Stenkors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ho ther mässa ville höra,
Ther måtte han få henne alla daga:
Ar hans själ i naken (någon) våda
Thbå gifve Gud bonom Himmerik
För thben död han tälde 3å sik.
Ett korses såg man ther stå
Hotillstadenforeller frå
Tbhbebedja thesess heller för bonom
Honom ärthess mera nåd i våno m
(i förhoppning).
Hanlågtherebednajord,
Ther bysens (stadens) få gick och thera fäbjord.
Man begärde sedan tillstånd att begrafva Thorkel
’Knutsson i Barfota Brödernas closter, hvarvid
författaren tillägger:
Jag tror till Gud, som allt förmå,
Dethhanskallsin delderaf få
Afallt detgoda manderbör
Attfå himmelrikedestoförr,
Så frampt vår Herre vill.
Ett sådant kors ute på marken var således satt för
att påminna de förbifarande att bedja för någon,
som der vådligen omkommit, på det att dennes själ
så mycket snarare skulle komma ur skärselden.
Dylika förböner troddes i de tider vara desto
nödvåndigare, som en sådan ofta gått ur verlden,
utan att hafva förut haft rådrum att göra sitt
skriftermål och få aflösning, samt i synnerhet till
ersättoing för det han, begrafven i ovigd jord, ej blef
delaktig af de själamässor, som de andelige böllo
öfver dem, som hvilade i och omkring deras
helgedomar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
