- Project Runeberg -  Nordiska fornlemningar / Första bandet, I-XLVIII /
170

[MARC] Author: Johan Gustaf Liljegren, Carl Georg Brunius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XLI. Stenvapen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jik stenkil genomborrades, ehuruväl konsten att
ntan jern verkstalla detsamma säkerligen är en )ångt
sednare uppfinsing än etenars viggdaning, som är
vida enklare. Men, att denna borrningskonst varit
gängse, förr än metallerna kändes, derom öfvertyga
oss de mångfalldiga stenredskaper, som så ofta
uppgräfvas. 2 en af finkornig, hvitgrå stenart gjord
stridsyxa från Skåne, 6 tum lång och 23 tum tjock,
med temligen hvass egg. 3 är äfven en dylik af 9å
tums längd, 23 tums bredd och ungefär 2 tums
tjocklek. Den är, ehuruväl af en föga lös stenart,
ganska medtagen genom vittring, hvilket synes af ett
hårdare streck, som fullkomligt motstått all åver.
kan. 4 är en stenhammare om 8 tums längd, 12
tums tjocklek, som funnits i Vestergöthbland.
Slaget år stort och kullrigt, och öfre ändan å ömse
sidor aftunnad. Stenarten är fin, bård och isprängd
med något gullglitter. Hela arbetet röjer en
aväntad skicklighet. Denna hbammares rivga tyngd och
ögonskenliga klenhet visa nogsamt, att den ej
varit ämnad till anfallsvapen, utan bar den snarare
buriis såsom en rustningsprydnad,.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:01:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordfornl/1/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free