Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XLVI. Grafsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XLVI. Grafsten.
Ehuruväl i bedenbös de stenar vanligtvis restes,
som ämnades till minneswärke eftgr ansedda män,
är det dock ej utan exempel, att hällar blifvit,
tvifvelsutan i samma afsigt, laggda ofvanpå högarna.
AF de första Christna deremot restes de väl någon
gång; likfullt lades desamma aldra oftast i och
omkring belgedomarna, hvarigenem de icke desa minre
ådrogo sig allmänhetens uppmärksambet.
Mierändels innebålla dessa griftstenar den aflidnes
födelseoch dödsir m. m. samt en förbön för honom eiler
en anmaning att bedja för hbonom; dock finnoas
kathbolska likstenar stundom utan allinskrift. Sådan
är den här aftay_na. som legat utan för staden Lund
å den så kallade Hellnabacken, hvarest fordom
Allahe!gonakyrkan stått. - Denoa sten var nära sia
Förstöring, då den af Procancellera och Biskopen
H:r Doctor W. Faxe räddades. — Ofvanföre (t1e
KXXIX och XL) vämnes, huru vigtigt korstecknet
var i medeltiden; det skulle nämligen hos den
annalkande väcka lifliga förböner för den der
hvilandes själ. Denna syftning hafea väl de
korstecknipgar, som skönjas på flera miore konstigt
tillhuggnastenar, ehvad de, såsom i Bautil under B2, 219,
300, äro utan annan åritning oeh inskrift, eller, såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
