Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Fennoscandia av Ivar Harrie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I FENNOSCANDIA
själ och bildar kärnan i nordisk tradition. Inga
direkta och naturliga band förbinda dem med
våra fränder i Norge och Danmark; finnarna
blevo skandinaver endast och allenast därigenom
att deras land kom att ingå i Sveriges baltiska
Imperium. Den dag måste komma, då
särställningen hävdades, då Väinämöinens ättlingar togo
ut sin rätt att leva sitt eget liv. Den kom mycket
sent; det ville till, att först det svenska och sedan
det ryska Imperiet gingo i kras. Finland är en
stat i vardande, vi uppleva ännu den finska
självhävdelsens unga hybris. Den riktar sig med
ungdomliga åthävor mot det enda folk som finnarna
någonsin erkänt som ett herrefolk; det är naturligt,
och egentligen hedersamt för oss och för de
våra hinsides Bottenhavet. Än så länge blir det
Chaos och Eris; vi ha rätt att hoppas på Kosmos
och — kanske, i sinom tid — Eirene med Plutos
på armen. Ty denna samma självhävdelse innebär
dock innerst inne, att Finland vill höra till
Fenno-scandia. Det var anslutningen österut, som kändes
som en outhärdlig förnedring; det var den envetna
viljan att förbli Västerland, att förbli ett stycke
Skandinavien, som kom Finland att finna sig
själv —- och kraftkällan i kampen var traditionen
från det svenska Imperiets dagar. Västerut, åt
Europa till, vill Finland orienteras; och västerut
bära alla vägar över Sverige. Sträv i dragen
och hård till sinnet är Skandinaviens gränsbo i
nordost, lättretlig dessutom och med något
oborstade fasoner; men han står troget vakt
mot gemensamma fiender, ständigt slagfärdig
och väpnad till tänderna. Och vi ha blandat
så pass mycket blod i gamla dagar, att det
bör räcka till ett fostbrödralag, som kan hålla
ihop genom den långa, gemensamma
arbetsdagen.
Så sluter sig Fennoscandia till en helhet. Längst
i nordväst, fjärran från människors närhet, reser
sig Island ur polarhavet som minnenas fridlysta
helgedom. Norge står rygg mot rygg med
Sverige, spejande mot Västerhavets vidder; men
i trakten kring Fredrikshall söka norska och
svenska bygder varann som till ett broderligt
handslag efter gammal fejd. Från Skåne till
Jylland bygga boklövskransade öar under ljumma
luftstreck en midsommarsmyckad pontonbro från
Norden till Europa. Och i nordost, på den utsatta
punkten, ligger det finska gränsfästet med sin
vaksamma och sturska garnison. Fem länder,
och dock en enhet; ett stycke Europa, och dock
ett land för sig. Ett Hellas kring ett kallare
Medelhav, kring hyperboreiska arkipelager. Hinc
robur et securitas.
84
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
