Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Björnson och Finland av Yrjö Hirn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Björnöon och Finiand
Björnson och Finland
%
Av Yrjö Hirn
"jörnsons förhållande till Finland har tidigare
behandlats av Werner Söderhjelm i en uppsats,
som ursprungligen publicerats i den norska
festskriften till Björnsons 75-årsdag, och som
senare med några tillägg omtryckts i
essäsamlingen Profiler ur finskt kulturliv. I denna
uppsats har Söderhjelm utförligt redogjort för det
inflytande, Björnsons verk utövat på våra författare
från 1880-talet; han har vidare med stöd av
personliga minnen skildrat Björnsons umgänge med
våra landsmän i Paris; och han har meddelat ett
antal första hands uppgifter om den store
diktarens verksamhet till Finlands förmån under den
konstitutionella rättskampens tid. När det nu
gäller för mig att deltaga i skildringen av Björnsons
förhållande till de olika nordiska länderna, kan jag
icke göra annat än komplettera min bortgångne
väns artikel med några notiser, som nått fram till
offentligheten efter år 1907, och med några små
detaljuppgifter, som antingen varit okända för
Söderhjelm eller av honom ansetts oförtjänta att
tagas med i hans redogörelse.
Björnsons skrifter ha, såsom Söderhjelm med hjälp
av bibliografiska fakta ådagalägger, nästan ända
sedan begynnelsen av hans författarverksamhet varit
lästa i vida kretsar i Finland; bland de finskspråkiga
i översättning och på svenskt håll i original. Hans
pjeser ha ända sedan 1860-talet spelats hos oss,
och många av dem ha dragit fulla hus på båda våra
nationalscener. Liksom i sitt hemland väckte
Björnson även här såväl livlig beundran som ivriga
gensagor, och politisk förkärlek eller motvilja inverkade
på bedömandet av hans diktning.
De ofta framhållna överensstämmelserna mellan
Norges och Finlands öden och politiska situation
ha lett till att man i all norsk alstring, och mer än
någonstädes i Björnsons verk, har tyckt sig möta
karaktärsdrag som icke helt varit främmande för
oss. Det fanns en viss väsensförvantskap, sade man
sig, mellan de norska allmogeberättelserna från
1850- och 1860-talen och den realistiska
bondeskildring, som ett par årtionden senare begynte
bryta sig fram i den finskspråkiga litteraturen. För
de flesta tedde det sig naturligast att ställa denna
förvantskap i samband med de i någon mån
likartade livsformer, som påverkat gestaltningen av
den norska och den finska lantbefolkningens
tillvaro. Men det har även funnits uttolkare, som icke
låtit förnöja sig med en så enkel förklaring. Man
har hänvisat till det faktum att finska kolonister från
skogstrakterna i Värmland sökt sig fram till Norge
och där beblandat sig med den infödda
befolkningen. Och så har den nationella stoltheten funnit
sin tillfredsställelse i att påvisa, hurusom
Björnstjerne Björnsons stamträd på mödernesidan företer
anor, vilkas ursprung ansetts peka mot Finland.
På ett håll där man synes tillmäta rasåtskillnaderna
en övervägande betydelse, har man t. o. m. antytt
möjligheten av att en, om än omedveten
förnimmelse av rasförvantskap varit orsak till att Björnson
så varmt arbetade för Finland under den
konstitutionella kampens tider. Rättvisligen bör det likväl
framhållas att en sådan hypotes knappast tagits
på allvar av någon annan än den svärmiskt
ungdomlige studentpolitiker, som kommit fram med
den i en entusiastisk uppsats om sitt besök hos
Fru Karoline på Aulestad (tryckt år 1927 i den finska
veckotidningen Suomen Kuvalehti).
Huru mycket verkliga eller suggererade
rasförnimmelser än må ha betytt för Björnsons popu-
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
