Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Viktor Rydbergs resa i Norge 1858 av Sven Lönborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
händer är ett det emottagligaste plastiska ämne, oefterhärmligt och oöversättligt
återgivande de finaste skiftningarna av hans folkliga skaldelynne.»
Rydberg hoppas livligt på målets seger. Det framstår för honom som en
omätlig vinst för hela vår nordiska kultur. Och han slutar med att citera en vers av
Vinje, som denne skrev ej långt före sin död:
»Det berre Spursmål er om Tid,
og Dagen nok verdt funnen,
og derfor er med all den Strid
det Skjemtarverk i Grunnen.»
Rydberg betecknar i dessa artiklar det norska målsträvet som en rörelse, så
betydelsefull, att knappt någon av den nyare historiens företeelser på det
vaknande nationalmedvetandets område därmed kunde jämföras. I denna rörelse
röjer sig med ett övermått av hänförelse den hos friska folkslag som ren naturdrift
levande känslan av kärlek till fädrens minne och av kärlek till språket som den
egne folkandens kännetecken.
Det lider icke det allra minsta tvivel att bekantskapen med den norska
landsmålslitteraturen för Rydberg själv varit av mycket genomgripande betydelse.
Jag tänker då icke närmast på hans direkta kamp för språkrensningen i början
av 1870-talet, utan jag åsyftar först och främst den hos Rydberg allt starkare
framträdande känslan av »språket som den egne folkandens kännetecken», den
allt mer i klassisk riktning utbildade stil, som utmärker hans litterära alstring
under det närmast följande årtiondet. Den innebar en frigörelse från beroendet
av många konventionella klichéer, som karakteriserade den föregående tidens
litterära stil i Sverige. Det är nästan symboliskt att Den siste Atenaren skapades
omedelbart efter den norska resan.
* *
*
Det är sådana undersökningar av viktiga kulturella frågor, som äro det
värdefullaste i Rydbergs reseskildring. Men det är uppenbart, att en reseskildring av
denna art, då författaren nästan vid vartannat steg stannar för att hålla en
föreläsning om ett än så intressant ämne, måste i längden bliva ganska påkostande
både för författaren och för publiken, som naturligtvis först och främst ville höra
hur det gick med resan. Efter 19 långa artiklar stod Rydberg också icke ut längre.
Just när läsaren väntar det mest intressanta, vandringen genom Romsdalen,
bryter författaren utan vidare av, gör ett tvärt hopp till utsikten över Molde och
säger läsaren farväl. Det var nog också det enda möjliga. Skulle han ha fortsatt
på samma sätt som förut också genom Romsdalen, så hade han antagligen —
att döma av anteckningsboken — behövt ytterligare 19 artiklar, och något
sådant kunde naturligtvis icke ens Handelstidningen smälta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 20:03:39 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nordkal/1935/0194.html
