Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordisk rättsgemenskap av Birger Ekeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISK RÄTTSGEMENSKAP
eningsband i Christian V:s nästan överensstämmande danska och norska
lagböcker av 1683 och 1687. Och den urgamla grunden för de fem
ländernas samhällsskick är i stort sett densamma. Sedan snart tre fjärdedels
sekel pågår ett målmedvetet arbete att på mycket vidsträckta områden bygga
upp en i allt väsentligt enhetlig, efter vår tids krav anpassad nordisk
rättsordning. Den rättsenhet, som sålunda växer fram på historisk grund, har
tillkommit i annan ordning än den utjämning mellan skilda rättssystem,
som förverkligats på vissa andra håll. I Tyskland och Schweiz, liksom
tidigare i Frankrike, blev rättsenheten en senkommen frukt av den
politiska enheten. Här uppe i Norden är rättsenheten resultatet av fri
samverkan mellan fria folk.
Strävandena för en alltmer vidgad nordisk rättsgemenskap hava
upp-burits av de sedan 1872 regelbundet sammanträdande nordiska
juristmötena och vunnit stöd av regeringarna, riksdagarna och en vitt utbredd
folkmening. Den svensk-norska unionens upplösning hotade väl att
medföra ett avbrott i denna löftesrika utveckling, men redan efter några få år
stod man beredd att överföra det gemensamma lagstiftningsarbetet till
nya betydelsefulla rättsområden. Till en början deltogo i arbetet allenast
Danmark, Norge och Sverige. Efter frigörelsen från Ryssland anslöt sig
även Finland, där man allt från begynnelsen följt dessa strävanden med
sympati och intresse och i viss utsträckning tillgodogjort sig det
skandinaviska samarbetets resultat. De isländska juristerna deltaga numera liksom
de finska såsom en särskild grupp i de nordiska juristmötena, och ehuru
Island av kostnadsskäl i de flesta fall avstått från att låta sig representera
i de nordiska lagstiftningskommittéerna, hava de av dessa utarbetade
lagförslagen till största delen införlivats även med den isländska lagstiftningen.
Samarbetet omfattar sålunda numera samtliga Nordens fem stater.
Det har städse stått såsom en självklar grundprincip för detta arbete,
att det ej skall utsträckas längre än det i var och en av staterna uppbäres
av övertygelsen om dess nytta. Vari ligger då denna nytta? Då initiativet
först togs, hade man blicken närmast riktad på de påtagliga fördelar för
den ekonomiska samfärdseln mellan folken, som vinnas genom
överensstämmande rättsregler på de för varuutbytet särskilt betydelsefulla om-
38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
