Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordens plats i världshushållet. Fakta och tankar i ett aktuellt ämne av Chr. von Sydow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDENS PLATS I VÄRLDSHUSHÅLLET
alltet, måste detta ske i samarbetets tecken. «Ingen vei går utenom»
härvidlag och ingen skall heller kunna påstå, att det i gångna eller nuvarande
tider saknats krafter, som positivt verkat till förmån för det ekonomiska
samarbetet i Norden.
För den som följt med vad man debatterat och avhandlat inom
föreningarna Norden under de två senaste decennierna innebär detta intet nytt,
och förespråkare för denna form av samarbete såsom regeringsrådet G. Thulin,
direktör J. Throne Holst, direktör Chr. H. Olesen, minister Hj. J. Procopé,
bergsrådet Y. Pulkinen, departementschefen Dalhoff, professor Wedervang
och kanslichefen Åmark ha också mer än en gång framlagt historiska
översikter av denna frågas utveckling genom tiderna. Låtom oss emellertid i all
hast kasta en blick tillbaka på vad gångna och ännu verkande släkten hittills
åstadkommit i detta för de nordiska folkens framtid ytterst betydelsefulla
hänseende.
Frågan om i vad avseende och i vilken omfattning ökat samarbete mellan
Nordens länder skulle kunna komma till stånd på det ekonomiska området
har sålunda alltsedan början av 1860-talet, om än med ett visst avbrott efter
unionskrisen, varit föremål för behandling inom ett flertal
sammanslutningar. Ävenledes ha enskilda författare i ett stort antal arbeten ingående
behandlat hithörande spörsmål. År 1904 bildades en «Nordisk förening för
ekonomiskt samarbete», som hade till uppgift att till en början företaga
vissa förundersökningar, vilka man senare tänkte sig resultera i
framställningar hos vederbörande regeringar för vidare åtgärder. Föreningen hade
en styrelse bestående av tre representanter för varje land, ävensom en
arbetsbyrå med säte i Oslo. Efter unionsupplösningen ansåg emellertid den
gemensamma styrelsen, att förhållandena icke särskilt lämpade sig för ett
fortsatt arbete till förverkligande av föreningens program och den svenska
föreningen Norden fick så småningom övertaga föreningens innestående
behållningar.
När sedan världskrigets stormar rasade utanför den nordiska stugknuten,
var det endast naturligt, att Danmark, Norge och Sverige av
omständigheternas makt blevo hänvisade till ett ekonomiskt samarbete i form bl. a.
av en icke obetydlig varuutväxling i syfte att till gemensamt bästa lindra
57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
