Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den stora deputationen av Adolf Törngren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN STORA DEPUTATIONEN
behov skulle komma att röna inverkan av rådande strömningar föll icke
mången in. När det beryktade manifestet av 15 februari 1899, som utstakade
riktlinjer för en ny politik, blev känt, verkade det närmast överraskande.
Genom bestämningarna i detta aktstycke hade en för Finland okänd form
för stiftande av lag blivit promulgerad att gälla i detta land. En förändring
av konstitutionen hade av monarken ensidigt, utan lantdagens medverkan,
genomförts gående ut på att åt hans omedelbara avgörande överlämna
alla under det svävande begreppet rikslagar fallande ärenden. Den av
Alexander I stadfästa konstitutionen, som alla hans efterträdare, jämväl
den då regerande Nikolai II, bekräftat, hade brutits genom att lantdagen
berövats sin rätt att avslå eller godkänna den förelagda lagförslag. Man
kunde knappast tänka sig annat än att manifestet kommit till stånd genom
att kejsarens ryske rådgivare lämnat bristfälliga uppgifter om Finlands rätt.
Såväl vår senat som lantdag byggde sina första åtgärder i själva verket på
en liknande uppfatning. Men de ledde till ingen förändring.
Ett par dagar efter manifestets officiella kungörande framkastades på
skilda håll förslag om en direkt adress till monarken, undertecknad av
största möjliga antal medborgare och framförd av en deputation bestående
av ombud för varje kommun i landet. Förslaget underställdes ett i hast
sammankallat möte i Helsingfors av bortåt femhundra personer, som
godkände detsamma och vidtog åtgärder för att ekonomiskt säkerställa dess
realisation. Inom ett dygn tecknades en garanti på 440 000 mark. Att
beloppet togs så stort, berodde på att man ville möjliggöra för deputationen att
inställa sig hos kejsaren, även om han skulle, såsom ett rykte förmälde, varit
på väg till Rivieran. Denna villkorliga del av planen, mera fantasirik än
ut-förbar, visar huru upprörd stämningen då var även i omdömesgilla kretsar.
Adressen var författad av senator L. Mechelin, originalet var utskrivet
både på svenska och finska samt åtföljdes av rysk översättning. Den hade
följande lydelse.
«Stormäktigste, allernådigste Kejsare och Storfurste!
Eders Kejserliga Majestäts manifest af den 3/15 sistlidne februari har
överallt i Finlands bygder väckt bestörtning och sorg.
154
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
