Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den stora deputationen av Adolf Törngren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN STORA DEPUTATIONEN
i djupaste bekymmer väntande landsmän, detta det svar, vår nådige monark
har att giva på vår ödmjuka anhållan att få nalkas hans höga person och
inför honom uttala våra sorger och bekymmer. Vi skola, följande H. M:ts
bud, återvända i frid till våra hem, men vi återvända andra än vi kommo.
Vi kommo med fast förtröstan, vi återvända besvikna. Eders Excellens!
Innan vi lämna detta rum, anse vi oss dock av plikt och samvete tvungna
att uttala, det vi fortfarande anse, att 1826 års förordning icke äger
tillämpning på den utomordentliga åtgärd våra valmän vidtagit, då de
förtroendefullt sänt oss att infør H. M:t personligen anhålla om rättvisa.
Vi äro här endast en handfull män, som tala till Eders Excellens i de
hundrades namn, som kommit hit, i de hundratusendens, som sänt oss från
alla delar av vårt fädernesland. Eders Excellens! På samma gång vi säkert
lita därpå, att Ni skall utan tvekan framföra vår underdåniga adress, bedja
vi Eder för H. M:t framhålla även följande, som vi skulle ansett som en
dyrbar plikt att själve fritt och öppet uttala, ifall H. M:t i nåder täcktes
lyssna till oss, starka i medvetandet att, stående inför vår kejsare, vi också
stode inför den allsmäktige Guden, till vilken i detta ögonblick miljoner
heta böner om framgång för vårt värv riktas från alla hem i vårt land,
och som vi veta skall döma oss, om vi sveke det förtroende oss givits. — Eders
Excellens! Vi bedja Eder, åberopande de för oss dyrbara vittnesmål H. M:t
själv givit, om huru Finlands folk troget tjänat sina härskare och rättfärdigat
deras förtroende, därmed förljuvande deras regeringar, och de upprepade
försäkringar i samma syfte, som vi fått mottaga av hans höge fader och hans
djupt begråtne farfader, vi bedja Eder fråga honom om han vill inför Gud
allsmäktigs och historiens dom åtaga sig ansvaret för ett helt folks sedliga
undergång. Säg honom, att vi varit vana att bära hårda öden. Frosten har
otaliga gånger härjat våra karga fält och lantmannen har på en natt sett sig
berövad frukten av ett helt års tungt arbete, men vi ha ödmjukt burit dessa
prövningar, stödjande varandra och förtröstande på framtiden, ty dessa
härjningar ha alltid lämnat någon av oss orörd. En sådan frostnatt som den
15 februari har Finlands folk ännu aldrig upplevat. Med ett penndrag har
där skövlats vad dyrbarast vi ägt och som vi hoppats lämna oförminskat
om ej förökat till våra barn. Här står ingen oberörd. Hög och låg, rik och
162
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
