Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Larin Paraske av A. O. Väisänen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LARIN PAR ASKE AV A. O. VÄISÄNEN
det var adjunkten i Sakkola
socken pastor Ad. Neovius, som
verkligen upptäckte henne och
gjorde henne berömd.
Neovius, vars förtjänster som
runosamlare endast hänföra sig
till Paraske, berättar, att han
kände sig rörd, då han såg
henne leda en blind kvinna in
på pastorsexpeditionen. «Av
hennes tal och även av hennes
utseende slöt jag mig till, att hon
inte var en vanlig landsgumma,
och jag frågade henne, om hon
var sångkunnig. Hon svarade
på runometer: «Då jag börjar
sjunga, sjunger jag nio nätter
och från morgon till afton,»
eller någonting ditåt. Den
gången sjöng hon för mig två dygn
nästan i ett sträck. Sedermera
kom hon ofta till Patamäki, där jag bodde på den tiden.» Under de tre år
Neovius ännu vistades i Sakkola tecknade han Paraskes sånger då och då
upp. Att han flyttade från orten — till Borgå —- var för henne en tung
upplevelse, och den tog form i klagosången: «Vart skall jag gå de stora
söndagsmornarna? Ni lämnade mig alldeles värnlös. Jag saknar er var
afton då det skymmer, mitt i sommarbrådskan . . .»
Men den trogne vännen glömde henne inte och kallade henne redan
följande år till sin nya vistelseort, Borgå. Här i den för henne alldeles
främmande stadsomgivningen levde hon inemot ett och ett halvt år, och
ännu åren 1892—94 hade Neovius henne ofta hos sig och lät henne flitigt
sjunga för sig. Paraske sökte ofta — på runometer — förklara för honom,
att sångens källor sinat för henne, men följande dag kom hon åter ihåg
204
Larin Paraske
Skulptur av Alpo Sailo (1934)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
