Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordisk demokrati av Herbert Tingsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nordisk demokrati
för regeringen, som upplösningsinstitutet innebär, har flera gånger använts
i Danmark och Finland; i Norge finnes icke institutet och i Sverige har det
praktiskt taget fallit ur bruk. Vad beträffar den politiska frihet, som jämte
den allmänna rösträtten och de ur folket framgångna organens dominerande
ställning är essentiell för parlamentarismen, bör framhållas, att det finska
statsskicket icke i lika hög grad som andra nordiska länders tillfredsställer
demokratiska krav, i det att man här genom författningsbestämmelser och
lagstiftning inskridit mot samhällsomstörtande partier; här liksom på vissa
andra punkter bär det finska systemet spåren av de skarpa sociala
motsättningar, som kulminerade i 1918 års inbördeskrig.
Partiväsendet, på vilket det parlamentariska systemets utveckling faktiskt
är beroende, har i de nordiska länderna företett bestämda likheter. Vid intet
tillfälle har ett enhetligt parti under senare tid (efter världskriget) nått
majoritet i representationen eller någon av dess avdelningar. Under en följd
av år har det socialdemokratiska partiet varit det starkaste i samtliga de
nordiska länderna utom Island; i Sverige nådde detta parti t. o. m. vid 1936
års val en större mandatsiffra i andra kammaren än de borgerliga partierna
tillsammans. Utom i Sverige under det senaste året ha de borgerliga
partierna ständigt ägt majoritet. I huvudsak ha de borgerliga i samtliga de
nordiska huvudländerna varit uppdelade på tre riktningar: en höger (respektive
samlingspartiet i Finland), ett bondeparti, som i de skilda länderna
framträtt under olika namn (såsom bondeförbundet i Sverige och agrarpartiet
i Finland) och ett progressivt borgerligt parti som under långa tider haft
en utslagsgivande mellanställning — den radikala vänstern i Danmark,
vänstern i Norge, de frisinnade eller folkpartiet i Sverige, nationella
framstegspartiet i Finland. Det viktigaste undantaget från detta partipolitiska schema
är det svenska folkpartiet i Finland, som under förfäktandet av sina speciella
intressen intagit en mellanställning, erinrande om det katolska partiets i vissa
av kontinentens stater (t. ex. Belgien och Tyskland före Hitlerrevolutionen).
De extrema, mot själva det demokratiska systemet stridande partierna ha i
det hela haft ringa betydelse. Svagast ha de framträtt i Danmark, där under
långa tider intet mot demokratien fientligt parti lyckats vinna fäste i
representationen. I Sverige lia skilda kommunistiska partier besatt ett fåtal platser,
men det socialdemokratiska partiets ställning såsom företrädare för massan
av arbetarklassen har icke allvarligt hotats; de s. k. högerradikala partier
44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
