Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Filmen tjänar det nordiska samarbetet av Ragnar Allberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Filmen tjänar det nordiska samarbetet
redo till världsrykte på isbjörnens breda rygg, och under visdomens symbol
hänförde på vita duken Sjöström och Stiller den stora publiken jordklotet
runt med sina av blond nordisk lyrik och känsla genomandade filmverk,
inramade av en natur som i sitt enkla majestät för häpna sydlänningar och
anspråksfulla anglosaxare tedde sig som uppenbarelser från sagans land bortom
tid och rum.
Det vore fåfängt att inom ramen av en kort artikel söka följa den
nordiska filmens utveckling i detalj från dessa tidiga år, då allting, teknik, regi,
fotografi, skådespelarkonst, ännu var mycket primitivt, fram till de stora
framgångarna och till dagens nordiska film, en fyrspråkig kör, i vilken under
senaste år Finland hävdat sig med en konstnärligt intressant sak som «Johan»,
Danmark med den likaledes fullödiga «Prästen i Vejlby», Norge med «Syndare
i sommarsol» och Sverige med «Intermezzo», som över hela Skandinavien
blivit mycket erkännsamt uppmärksammade. Vi måste här inskränka oss till
att erinra om några konstnärer, som i den svenska filmhistorien knutit
samman banden mellan de nordiska länderna, medverkat till att göra den svenska
filmen — eller den danska — till skandinavisk inför världen. Vi lia redan
nämnt att flera av de största nordiska diktarnas verk under årens lopp filmats
i Sverige och gått ut över världen som representanter för nordisk konst, kultur
och liv: «Synnøve Solbakken» t. ex. som på sin tid inspelades av det svenska
filmbolaget Skandia, men i Amerika har titeln «A Norway Lassie».
En bland de första skandinaverna i den gamla Svenska Bioateljén på
Lidingön var den danska journalisten och författaren Fritz Magnussen, som
här debuterade som regissör, efter några år som målare i Tyskland och
krigskorrespondent under Balkankriget. Innan han övergick till filmregissörens
yrke i Sverige, hade han i flera år skrivit manuskript för amerikanska
filmbolag. En av hans första filmer hette «Mästertjuven», som alltså hade en
dansk regissör men också anknytning till Norge, eftersom en av huvudrollerna
spelades av norrmannen Egil Fide. I övrigt voro skådespelarna svenska och
inspelningen ägde rum i ateljén på Lidingön. Fritz Magnussen stannade icke
så länge i Sverige, men han gav på sätt och vis upptakten till det nordiska
utbytet i svensk film.
Den jämte Victor Sjöström dominerande gestalten i svensk films
genombrottsår, Mauritz Stiller, är också en representant för den internordiska typen
i svensk film. Han var finländare, född i Helsingfors 1883, och kom i unga
56
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
