Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hugo Simberg — Dödens och djävlarnas målare av Holger Wikström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Holger Wikström
Hugo Simberg
Dödens och djävlarnas målare
I den mån nationalismen grep kring sig i Europa under
adertonhundratalet, sökte man överallt skapa en nationell konst. Men sedda med
eftervärldens ögon bli dessa strävanden endast skiftningar i den gemensamma
europeiska kulturrytmen. Man går åtskils, men i samma kurvor. Så taga
sig de romantiskt-spekulativa, antinaturalistiska strömningarna mot slutet av
adertonhundratalet i stort sett liknande uttryck överallt. I de nordiska
länderna med deras talrika beröringspunkter äro parallellerna mycket
iögonenfallande. Där finnas banerförare med i stort sett liknande program. Där
finnes dagsländekonst, som prisas av tiden och dog med den. Och där finnes
det några drömmare, som skapade sig en värld — så egenartad att samtiden
stod oförstående inför den. Eftervärlden förstår dem knappast bättre, men
känner instinktivt att de i sin konst prässat fram något som i tidsbundna
former lever med evighetsvärde. De illustrera ej sagor, utan dikta själva. Den
mest kände är svensken Ivar Arosenius. Th. Kittelsen i Norge måste även
räknas till dem, ocli en finländsk variant är Hugo Simberg.
Hugo Simberg är fantasi och eggelse från början till slutet. I hans liv
löpa våldsamt de problem, vilka hamra ut ett konstnärsöde både i det tidlösa
och det tidsbundna. Betraktaren fängslas ej endast av konstnären utan även
av människoödet. Det vilar en lågmäld charm över Simberg. Redan i sin yttre
typ liade han något för finländska förhållanden exotiskt över sig. «Som en
son av ökendyner och oasers lustgårdsland–—» börjar Emil Zilliacus
en minnesdikt över honom. Han kom från en miljö, som redan nu har sägnens
overklighet över sig. Simberg var barn av adertonhundratalets Viborg, en
brännpunkt för inflytanden från öster och väster. Kvardröjd hanseatisk
patri-cieranda, rysk sorglöshet och karg, karelsk primitivitet gav under Hugo
Sim-bergs uppväxttid färg åt denna finländska landsortsstad. Hugo Simbergs far
var överste i pension och postförvaltare i Viborg. Överste Simberg var gift
99
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
