Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hugo Simberg — Dödens och djävlarnas målare av Holger Wikström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hugo Simberg
nuupplevelser. Driften att få en adekvat
bild för dessa skymlande syner har givit
bilderna deras starka naivisering. Det
som barnet endast dunkelt förnam, har
den vuxne mannen realiserat, men
formen har blivit barnets lek med linjer
och färger.
I de rent fantasigestaltade verken
finnes hos Simberg en dragning mot det
dystert mystiska. Hos hans smådjävlar lever
i stället en djup och omedelbar humor.
Strängt taget saknar det svenska
språket lämpligt uttryck för den figur
Simberg kallar «fan», «fattigfan», «småfan»,
ccondskan». I den ingå också element av
begreppet «piru», som är det finska
ordet för djävul, men inlånat i det
finlandssvenska vulgärspråket kommit att
beteckna en vida mer älskvärd gestalt.
Över den dröjer ännu ett skimmer av
den store Pan. Simbergs «fattigfan» har
intet av positiv ondska över sig. Hornen,
svansen och den bruna färgen äro dess
attribut. Svansen blir framför allt det
medel, genom vilket Simberg låter
fattigfans sinnesstämning komma till uttryck, och får in en kläm, en poäng,
i bilden. Simbergs «fattigfan» är lekfull och grinig, primitiv och
bullrande allt efter behov. Ofta uppträda «fattigfanarna» i klump. De
finnas överallt där man minst väntar dem och kasta alltid det overkligas
gäckande glimt över tillvaron. Bakom Simbergs «fattigfanar» ligger vemodet
på lur. Den humor, som ingick i nittiotalets estetiska psyke var besläktad med
den romantiska ironin. Humorn blir det försonande löje med vilket man såg
på varats orättvisor och sökte hålla tomheten på avstånd. Hos Simberg äro
humorn och mysticismen släkt med varandra. «Fanarna» äro allt det
irrationella inom och utom människan. I «Fattigfan med tvillingar» är «fattigfan»
Hösten (1895)
Akvarell. Ateneum, Helsingfors
Samma motiv i tempera finnes i privat ägo
103
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
