Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Vilhelm Snellmans Stockholms-år av Gunnar Castrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. V. Snellmans Stockholms-år
Två decennier efter det lian lämnat Sverige utkom Viktor Rydbergs Bibelns
lära om Kristus, som blev denna liberalisms centrala verk. -—
Genom sina Freja-artiklar gjorde Snellman en rätt anmärkningsvärd insats
i det svenska kulturlivet. Men även hans rent personliga förbindelser i Sverige
erbjuda åtskilligt av intresse.
Han råkar en mängd av det dåtida Sveriges främsta kulturpersonligheter.
Tegnér träffade han kort före utbrottet av dennes sinnessjukdom och sedan
efter Tegnérs återkomst från sjukhuset i Slesvig; mest fäster han sig hos
honom vid det obalanserade och frivola. Franzén varnade bekymrad
Snellman för hans hegelska fritänkeri och vände sig i dikten «Det gamla ordet»
polemiskt mot lians Straussartiklar. Atterbom är mild, älskvärd, berättar
fängslande och har ett förtjusande hem. Fredrika Bremer — då ungefär
40 år — är «ett äldre fruntimmer, som det synes, af en stilla och behaglig
språksamhet.» Geijer är den, som vinner hans största beundran, ehuru han
icke kommer honom nära: «att döma av vad jag såg och erfor, syntes Geijer
hellre undvika än söka samtal.» Snellman tillbringar en afton i hans hem i
Uppsala, «ett mönster för allt vad jag kan föreställa mig om ett bildat
sällskapsliv.» «Geijer själv deltog föga i konversationen. Han levde helst i
sången och musiken, ackompanjerande på piano sina egna kompositioner,
solosånger, trion och kvartetter. Då senare på en stund glada lekar följde, i vilka
doktorer och professorer, grevinnor och friherrinnor, unga och gamla, med
lika lust deltogo, var Geijer åter en tyst, men leende åskådare.»
Snellmans egentliga krets i Stockholm utgjordes emellertid av
Frejakotteriet. Till största delen bestod det av författare med en viss talang, men utan
djupare begåvning och utan större konstnärlig ambition. Litterärt sett var
den främste August Blanche, och bland de övriga kan man nämna nu
bortglömda skriftställare som G. H. Mellin, Kiellman-Göranson ocli Carlén.
«Litteraturen är där endast ett tidsfördriv mellan punschglasen,» skrev
Sturzen-Becker om dem. Kretsen hade över sig en prägel av borgerlig bohem.
Med Stockholmssocieteten i egentlig mening hade de icke några förbindelser,
och icke heller med de akademiska kretsarna i Uppsala. «Det är få drag,
vilka så falla i ögonen vid studiet av denna författarmiljö som just föraktet
för former, pedanteri och akademiskt tvång,» säger Kjellén om dem. Detta
kotteri utgjorde en väsentlig del av det «Aganippiska sällskap», som hösten
1839 ocli våren 1840 samlades hos skalden C. F. Dahlgren, men vid högtidliga
174
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
