Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
|
i
|
|
XXH
mästare i Malmö i stället för rikets kansler Arild Huit
feldt, hade det långt ifrån blifvil så fult, ty man ser tyd-
ligen att många saker äro honom pådiktade, och att
vår berömmelige historieskrifvare i Kristian II:s historia
viker något från sin sedvanliga uppriktighet och opar-
tiskhet.> i
Detta yttrande ’om Huitfeldt är helt säkert mera
höfligt sagdt än i hjertat så ’menadt. Ty mer än en
gång griper Holberg den »berömmelige» historieskrif-
varen på bar gerning i grof oärlighet, och säger det
rent ut i allvarsamma ord. Sålunda påpekar han att
Kristians förordning om vrak — en >»så billig, för-
nuftig och kristelig förordning, att den ej kan förtjena
annat än att berömmas» — väl icke lastas af Huitfeldt,
men att denne genom tystnad gifver tillkänna att han
ej heller gillar den, såsom stridande mot den s. k.
gamla lagliga sedvänja, att rika proprietärer hade
rätt att plundra fattiga och bemägtiga sig deras gods».
Holberg här i detta och flere andra drag visat, hvilken
vrångbild Kristians historia blef i Huitfeldts, den hög-
adlige rikets kanslers händer, och hvarför den skulle
hafva blifvit mindre ful och mera sann uti Hans
Mikkelsens, borgmästaren i Malmö. Holberg lofordar
konungens förordning angående köpstäderna och till-
bakavisar rikskanslerens klander. Han försvarar ock
en annan lag — föremål för Huitfeldts förvrängning
och misshag, och i efterträdarens tid offentligen bränd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
