Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
blott ett utkast, men visar i hvarje fall, att enhetsarbetet
oafbrutet fortgick äfven under den värsta splittrings-
tiden.
+
Karl Knutssons parti hade lyckats genomdrifva
sin ledares val till riksföreståndare (1438) och konung
Eriks slutliga afsättning (1439).
Äfven i Norge, där visserligen ett stort bonde-
uppror stillats genom eftergifter åt allmogen, var man
omsider trött på Eriks dåliga styrelse.
I Danmark likaså. Utom för de många skatte-
bördorna klagades här öfver hans tilltag att draga in
i landet en massa tyske adelsmän, åt hvilka han, med
förbigående af den danska adeln, bortgaf rikets för-
nämsta slott och län. Missnöjet blef till sist så starkt,
att han fann det rådligast packa in sina dyrbarheter
och ge sig i väg till Gotland.
Här lefde han ett tioårigt sjöröfvarelif, hvarpå han
nödgades återvända till sitt ursprungliga fädernesland,
Pommern, där han dog vid 70 års älder (1459).
+
Sedan Erik slagit sig ned på Gotland var riksrä-
det herre i Danmark. För att få härtig Adolf af Sles-
vig på sin sida och hindra hans anslutning till bön-
derna i Jylland, hvilka gjort uppror mot adeln och
det högre prästerskapet, afträdde det på eget bevåg
till honom Haderslev och ZErö och förklarade Slesvig
vara ett fritt och ärftligt län.
Därpå afsatte rådsherrarne Erik af Pommern och
valde till konung hans systerson, Kristoffer af Bajern
(1439), hvilken sedermera valdes äfven af de norske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
