Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SE I
SNI Lä < K t RER IR AN ERE
90
Under julhelgen (1530) rusade borgare in i Fruu-
kyrkan i Köbenhavn, förstörde kyrkoprydnaderna, sönder-
slogo helgonbilderna, skingrade kyrkans arkiv och
kunde först i sista stund hindras från att rifva ned
det dyrbara högaltaret. På liknande sätt gick det till
i andra städer.
Förföljelserna gälde främst tiggarmunkarne, men
utsträcktes sedan äfven till andre klosterbröder. Själfve
biskoparne hånades och gingo ej säkre för misshand-
ling när de visade sig offentligt.
I fördrifvande af munkarne ådagalade i synnerhet
adeln ett alla betänkligheter undanrödjande nit, jämt lika
stort som den ifver, hvarmed ädlingarne skyndade att
roffa åt sig de rika klostergodsen.
Det fans imellertid ännu något, som i viss mån
kunde sammanhålla de tre folkfiendtliga makterna —
Fredrik I, adeln och prästerskapet — och fördröja den
i hvarje fall oundvikliga brytningen.
Den gemensamma fruktan för Kristian enade dem
i beslut, att till hvarje pris hindra den landsflyktige
konungens återkomst.
På en herredag förklarade sig båda stånden redo
att för detta ändamål stödja Fredrik med en betydlig
krigsgärd, genom hvilken han skulle sättas i stånd att
väsentligen stärka krigsmakten till både lands och vatten.
Ed
Efter Severin Norbys misslyckade resningsförsök
beslöt Kristian att själf göra en ny ansträngning för
att återvinna sina riken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
