Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lossat blott litet af laddningen, då allt folket på skeppet
dog, och så snart godset kom upp i staden, dog strax
stadsfolket. Och derpå for smittan öfver hela Norge Manfallet i
Bergen var så stort, att på en dag kommo 80 lik, deribland
14 prester och 6 diakoner, endast till en af kyrkorna.
Englandsskoggen (skeppet) sjönk med alla liken och så godt som
hela laddningen utan att blifva lossad, och flere fartyg
sjönko med all sin laddning eller drefvo omkring vidt och bredt.
I Sverge bortryckte digerdöden under år 1350 omkring två
tredjedelar af hela befolkningen. Det var i synnerhet de
fattiga samhällsklasserna, till hvilka naturligtvis hörde de
kort förut frigifna trälarne, hvilka bortrycktes af denna
landsplåga. Äfven bland presterna, hvilka icke skonade sig
sjelfva, utan uppfylde sin pligt, var dödligheten ovanligt
stor. I Vestergötland ensamt bortrycktes 466 prester. I
några landskap utdog nästan hela befolkningen. I Värmlands
bergslag återstodo endast en dräng, två pigor och
en hustru. I Upland var icke mer än en sjettedel af
befolkningen qvar. Härjningarna i andra länder voro lika
förfärliga. I 15 större europeiska städer dogo 1,244,434
personer. Italien förlorade hälften af sin folkmängd. Ensamt
i Florens bortrycktes 96,000 människor. Den i hög grad
smittosamma pesten började med stark feber, blodspottning,
bölder samt små svarta fläckar öfver kroppen. Vanligen
följde döden inom tredje dygnet. Digerdöden skördade
under sina härjningar i Europa minst 25 millioner människor.
Men pesten stannade icke inom Europas gränser. De
isländska annalerna antyda, att den spridde sig äfven till
nordmännens kolonier. “Den samma sot for öfver Hjaltland,
Orknöarna, Söderöarna och Färöarna.” En af vår
tids lärde män (J. F. C. Hecker), som egnat denna fråga
synnerlig uppmärksamhet, yttrar: “Invånarne på Island
och Grönland funno i det kalla, ogästvänliga klimatet intet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
