Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nordmannaätters afkomlingar torde ännu kunna skiljas från
de oblandade eskimåerna å Grönland.
Här förtjenar att anföras hvad vår frejdade landsman
prof. Nordenskiöld yttrar i denna fråga. Han säger: “En
mindre koloni af en civiliserad ras, om den är helt och hållet
skild från moderlandet, kan icke i längden bibehålla sig
bland ett vildt jägarefolk. Ungdomens förkärlek för
jagtlifvet gör, att redan den andra generationen antager vildens
lefnadssätt och språk, och den tredje har i de flesta fall
förlorat allt minne af sin härkomst. Jag har sjelf känt
eskimåer med det äkta svenska namnet Broberg, hvilka,
ehuru söner till en i Sverge född fader och en grönländsk
moder samt uppfostrade i en dansk-grönländsk koloni ej
kunde tala något annat tungomål än eskimå-språket och i
allt voro nästan fullkomliga eskimåer — om Sverge hade
de endast en dunkel aning. I fall det danska Grönland nu
under ett århundrade blefve fullkomligt skildt från
moderlandet, så skulle efter denna tids förlopp landets befolkning
helt säkert vara så fullkomligt eskimåiserad, att hvarje
minne om förbindelsen med Europa försvunnit”.
Spillror af nordmannakolonierna på Grönland torde
dock hafva funnits till under en längre tid än den af prof.
Nordenskiöld antydda. Är 1530 — ett hundra tolf år efter
det Österbygden ödelades af skrälingarne - stormdrefs den
isländske biskopen Amund från Skalholt till Grönland
på återresa från Norge; och kom han dervid, enligt en
isländsk anteckning, “så nära intill den grönländska kusten
vid Härjulfsnäs, att han kunde se, huru folket på land dref
in boskapen, men han kom ej att stiga i land, emedan en
god vind genast yppade sig, som följande natten förde
skeppet till Island.” — År 1625 — sex hundra fyratio tre år
efter det den förste nordmannen satte sin fot på Grönlands
jord — drefs i land på Island en grönländsk båt, “med senor
och träpliggar ihopfogad och med sälspeck beckad”, samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
