Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Göteborg och göteborgarne, ögonblicksfotografier af Asmodeus. I. Den Oceanska affärsmoralen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
Hvad hade väl denne anspråkslöse gubbe, hvars lediga tid
till stor del upptogs af extra bokföringsgöromål för firmor ute i
staden till stärkande af hans svaga kassa, denne man som lefde
och dog fattig, hvad hade han för användning för så stora belopp?
Ett rykte om hans »ohederliga’» konkurs i Stockholm före
hitflyttningen, hvilket spreds ut i staden, förefaller som en
ytterligare länk i en afsedd kedja af obevisade beskyllningar. Detta
rykte har bevisats vara fullständigt osant; och otroligt är det ej,
att den mening, som börjat göra sig gällande, är riktig: att Leffler,
ehuru måhända icke alldeles utan skuld till den uppkomna bristen,
dock i densamma icke haft annat än medelbar del, kanske utsatt
för ett tryck, hvilket han saknat styrka att motstå.
De första i prässen synliga, tydligen »inspirerade» uppgifterna
om orsakerna till och gången af förfalskningarna väckte rent af löje
i ett samhälle, där tidningarnas läsare till stor del utgjordes af
personer som kunna göra anspråk på sakkunskap i bokföringsärenden.
Och man undrade mycket öfver att något sådant skulle kunnat
passera oanmärkt af en direktör i så många år.
En annan version söker göra troligt, att det ofvan antydda
»trycket» måhända sträckt sig längre än till den underordnade
tjänstemannen.
Det plötsliga offentliggörandet af sanningen om den aflidne
direktören Edelfelts hemska dödssätt (själfmord), som så pass länge
hemlighållits, har gifvit ökad näring åt de vidtgående gissningar,
som ganska öppet yttras här i staden. Vederbörandes misslyckade
försök att så mycket som möjligt tysta ned skandalen, att göra
saken till en bagatell och fria den enes minne på den andres
bekostnad, hafva icke bidragit till att göra de officiösa förklaringarna
mera lämpliga att gå i folk. Styrelsens åtgärder hafva i mångt
och mycket väckt allmänhetens undran och misstro, som ingalunda
minskats af det sätt, hvarpå den efter upptäckten hållna
bolagsstämmans ordförande, vice häradshöfding Bring, sökte kanonisera
minnet af den man, som före krisens utbrott genom ett själfmord
undandrog sig att upplefva den. Det väcker äfven hos dem, som
icke vilja bryta stafven öfver en olycklig själfmördare, ond blod
att bevittna, huru olika man behandlar själfmördare och deras minne,
allt efter deras ställning i samhället. Och yttermera finner man det
oförsiktigt att i sakernas ännu outredda skick gå i proprieborgen
för den ene och släpa den andre i smutsen.
Man finner detta så mycket oförsiktigare, som man börjar
erinra sig, att Edelfelt en tid stod i liflig affärsförbindelse med
stadsmäklare Möller, hvilken ju sedan gjorde en ful millionkonkurs,
som lär lämna knappa 5 procents utdelning. Man påminner sig
särskildt deras samoperation i rederibolaget Atlanten, som störtade
ihop så grundligt, att aktier kunde köpas för 1 kr. stycket; det
säges, att de på detta företag förlorade öfver 100,000 kr. Hur
klarerades detta, frågar man nu, och man undrar yttermera öfver
att Edelfelts namn alls icke förekom bland papperen vid den stora
Möllerska katastrofen.
Göteborgs allmänhet skulle vidare rätt gärna vilja se
sakkun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
