Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Upsala universitets förvaltning af sina stipendiedonationer och Alma Maters nålpengar, några anteckningar af Scævola Upsaliensis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Upsala universitetsförvaltning af si na
stipendie-donationer och Alma Maters nålpengar.
Några anteckningar af Scævola Upsaliensis.
Att handla fritt är stort,
Att handla rätt är större.
Upsala har på senaste tid låtit bra litet tala om sig. Man
har i hufvudstad, landsort och press nästan glömt bort oss som bo
i denna afkrok at verlden invid Fyris’ numera mer än lofligt
prosaiska böljor. Men så finnas ej längre här några lifligare intressen,
om ej att inhämta ett tarfligt kollegiepensum och att så okunnig
som möjligt om dagens och tidens lifsfrågor och med ett oodladt
sinne, hjärta och själ absolvera en examen. Det uråldriga
nations-lifvet pulserar ej heller längre med raska slag. Vördade
inspekto-res hafva svårt att hålla ihop dessa gamla karrikatyr-republiker,
hvilkas sammankomster numera nästan uteslutande besökas af dem,
som antingen redan hugnats för sin beskedlighet och för sitt
värnande om det beståendes heliga rätt med något slags uppdrag inom
desamma eller ock aspirera på eller hoppas ernå ett dylikt. Och
så djupt har första-kuratorsinstitutionen sjunkit, inom hvilken man
eger att utse studentkårens ordförande, att man i höstas i hög
grad var villrådig om någon af de valbare var kompetent att
representera, nämda kår. Hade ej den, som valdes, varit att tillgå
(en då okänd storhet, som sedan skött sig bra), så visste man att
alla de öfriga hade varit allt annat än kapabla att utöfva ett så
jämförelsevis representativt ämbete. — Verdandi, hvars dödsruna
hvilken dag som hälst kan ristas, gjorde, säge hvad man säga vill, det
goda, att den skaffade intressen till lifs i vår åt dogm och
slentrian hemfallna universitetsstad, och under dess glansdagar fanns
strid och diskussion, lif och kamp, partier och intressen. Men
Verdandi tillhör, hur paradoxalt det än låter, det förflutna, och en
stor del af de gamle verdandisterna ha försvunnit, dock ännu trogna
den fana de svurit; de söm stannat kvar ha tröttnat eller blifvit
dogmatiska eller skuggrädda och de nye, unge ha ej mäktat
upptaga deras fallna mantel. Men alla dessa tidens sorgliga tecken
fordrade sitt eget kapital, som jag nu nödgas lemna oskrifvet. Jag
har i stället lofvat Er, herr redaktör, att berätta sannfärdiga, tast
otroliga ting, om huru Amplissimum Consistorium Academicum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
