Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Upsala universitets förvaltning af sina stipendiedonationer och Alma Maters nålpengar, några anteckningar af Scævola Upsaliensis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io8
mängd händer, och då deras antal är ganska stort, så innehafvas
sålunda stipendier icke blott af de behöfvande och förtjente, utan
af alla möjliga, som besvärat sig med att inlämna en ansökan
om dylikt understöd. Att en förordning om en viss maximigräns
är nödvändig, vilja vi ej förneka, men den bör utan tvifvel sättas
betydligt högre och dpssutom hänsyn tagas till stipendiaternas
ålder och meriter. På sådant sätt skulle stipendierna komma den
verkligt behöfvande till en ej ringa hjälp. Emellertid inträffar nu på
grund af denna konsistoriets bestämmelse, att om man t. ex.
innehar ett stipendium på 100 kr. och söker och får ett annat på ioi
kr., man måste lämna det förra. Den egentliga orsaken, hvarför
man bibehållit denna i våra tider olämpliga anordning, är den, att
universitetet härigenom på ett visserligen vidrigt och lagstridigt
sätt skaffar sig af medellöse studerandes understödsmedel en större
inkomst, ‘än om denna maximigräns vore högre. Man
praktiserar nämligen här ett system, upprörande till och med för ett ej
vidare känsligt samvete. Alla lediga stipendier anslås till ansökan
i midten af hvarje termin, hvarefter de tillsättas i slutet af
terminen. De stipendier som sålunda blifva lediga vid slutet af terminen
därigenom att deras innehafvare blifvit utnämda till stipendiater
af andra stipendier, annonseras icke omedelbart lediga, utan
indragas helt enkelt på så sätt, att universitetets räntmästare utkvitterar
dem. Hvart dessa penningar taga vägen är ej svårt att inse. Att
de ej tillfalla respektive stipendiestiftelser är klart, ty dessas
grundkapital ökas ej. Vi finna här i stället åter en ny inkomstkälla för
universitetets hemliga fonder. Men, invända väl de »vidtberömde»
konsistoriales, det är omöjligt att i slutet af terminen hinna anslå
lediga och besätta de så oförutsedt ledigblifna stipendierummen.
Ja, det kan ju vara sant, men i alla gudars namn detta kan ju
göras i början af nästa termin, och den så utnämde stipendiaten
finge då uppbära stipendiet för föregående termin. Men som sagdt,
det sätt som praktiseras inbringar mera (i rundt tal skulle jag vilja
uppskatta det till 5,000 kr. pr år). Man måste helt enkelt
beundra de lärda herrarnes uppfinningsförmåga och födgeni, då de,
för att åtkomma lediga stipendier, låta sin räntmästare utkvittera
dem! Om man dessutom kunde få tillfälle att göra noggranna
källforskningar öch djupgående studier i universitetets för
allmänheten väl tillbommade kansliarkiv, skulle man helt säkert kunna
berätta om ännu märkligare ting såsom t. ex. om bortglömda
stipendier etc., hvilket allt skulle lämna intressanta bidrag till det
akademiska kontoprodiverseriets historia.
För att kontrollera huruvida stipendiat vistas vid universitetet,
användes ett sätt, som i sin abderitiska anordning har blifvit sin
egen motsats. Tre gånger i terminen sammankallas stipendiaterna
genom anslag å universitetets tabula nigra till s. k.
stipendiatupprop. De inledas ofta af rektor med ett lämpligt akademiskt
för-maningstal, hvarefter följer namnupprop af samtliga stipendiater.
Frånvaro från ett eller två dylika upprop straffas med böter från
fem till tio proc, af stipendiet; frånvaro från alla tre
stipendiatuppropen åsamkar förlust af stipendiet. Man inser lätt, att detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
