Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Bruno Liljefors-utställningen, af Klas Fåhræus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
t
Bruno Liljefors-utställningen.
Med hvilket nöje fattar man icke hemkommen frän en
Liljefors-utställning pennan; de vackra friska färgerna från hans taflor sväfva ännu
för ögonen; man ser tallames stolta barrkronor och glödande stommar
hägra; hela djurverlden lefver upp midt i vintern; betagen låter man
tankame löpa; och när man åter samlar dem, huru skulle de kunna
annat än frambära behagligheter åt en konstnär, som sä förstår konsten
att behaga, röra och upplyfta.
Det är i Konstföreningens f. d. lokal Liljefors sedan midten af
december utställer ett 20-tal mindre samt tre mycket ansenliga dukar.
De flesta äro goda; några förträffliga, värdiga att uppbära det rykte,
som ställer Liljefors i främsta ledet bland Europas djurmålare. Blott en
mera obetydlig duk kallad »Skymning» förefaller mig medelmåttig i
anseende till färgen, som är grådaskig snarare än vemodsdunkel och utan
tvifvel onaturlig.
Hvad som först faller besökaren i ögonen är sannolikt den stora
förändring, som Liljefors’ teknik under årens lopp undergått och i dessa
dagar ännu undergår. Den japanskt fjäderlätta — än nålskarpt dristiga
än dunigt mjuka — penselföring som (exemplifierad i Räffamiljen pa
Nationalmuseum) vann ät Liljefors hans första framgångar, och inför
hvilken på verldsutställningen i Paris en sådan mästare i det minutiösa som
Meissonier, dröjde med förvåning, nyfikenhet, beundran — låter han allt
mera sällan se prof på. Den lämpade sig ypperligt för en lätt och
lekande framställning af djurlifvet; att mästaren hu öfvergifvit den, fär väl
sin förklaring deri, att han funnit den mindre lämplig till den större och
djupare syn pä sitt ämne, han senare utvecklat. De graciösa
penseldragen ha efterträdts af tyngre, gröfre, ja betydligt gröfre toucher, egnade
att med ett slags samlad nordisk kraft och manlighet bringa åskådaren
naturen in pä lifvet. Att denna nya teknik ännu icke tillfredsställer
konstnären finner man deraf, att han icke ansett det löna mödan och vara
tiden värdt att till fullo utföra en del af de verk, han i år utställer, så
att åtskilliga af dem först komma till sin rätt på en sex å tio stegs
af-stånd, medan andra som »Stöfvare-släppet» knappast ens då. Mängen
god, änskönt mindre konstnär skulle säkerligen vara öfverlyckhg att fa
egna månaders omsorger till ett detaljeradt fulländande af exempelvis
nämda ypperliga jagtstycke. Men Liljefors är en konstnär af Guds nåde,
som, sökande sig framåt, har råd och äfven rätt att lemna ofullbordade
arbeten pä vägen.
V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
