Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Musikrevy, af * * *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
Som förpjes vid hr Ödmanns réentrée (i »På Sicilien») hade
vederbörande valt »Brudköpet» i det lofliga syftet att få en större allmänhet
att se och höra den onekligen underhållande pjesen, men resultatet blef
detsamma: med undantag af det på Ödmanns-aftnar aldrig svikande
amazongardet på 3:dje radens sida med i kapp klappande händer och
hjärtan, var salongen mycket glest besatt och kommer så att förbli vid
föreställningar af »Brudköpet», till dess vederbörande besluta sig för att
framvisa en ny brud. Fröken Holmstrand, som varit anmärkningsvärdt
föga använd under hösten, rekommenderas till benägen åtanke vid
even-tuelt återupptagande af den täcka operan.
Hr Bratbost med sin tårdränkta stämma är just icke på sin plats
i en komisk opera, men gör dock vackra bemödanden att moderera sitt
eviga forte, piü forte och fortissimo samt är i såväl spel som sång vida
att föredraga framför den från något håll föreslagne hr Lundmark.
Det är beklagligt, att K. Operan så grundligt saknar möjligheter
att i någon mån tillfredsställande ge en opera comique; bland det i o-tal
sopraner, som äro engagerade, finns knappt en enda, som äger någon
humor och kan göra en opera comique-roll med ledigt spel, obesvärad
sångteknik och godt humör. K. Operan behöfde för dessa roller ett
lämplig artist och det var från alla synpunkter att beklaga, det
underhandlingarna angående fru Norries uppträdande afbrutits. Utom det att
fru N. har en vackrare och konstnärligare utbildad röst än flertalet svenska
sångerskor, ligger öfver hela hennes intagande apparition och plastiskt
fulländade spel något så oemotståndligt upplifvande, något så friskt och
godmodigt, att man må hoppas, att det endast var »tills vidare» som
gästspelet uppskjutits.
Bland Operans mera framskjutna manliga sujetter finns det
egentligen tvenne, som på sin andel fått någon humoristisk begåfning,
nämligen hrr Brag och fohanson ; några af hr Brags gubbroller och t. ex. hr
Johansons lord i »Fra Diavolo» äro verkligen roliga, men bådas röster
äro till den grad knapphändigt eller felaktigt utbildade, att de rent
tekniska bristerna hindra de goda egenskaperna att göra sig gällande. Den
förres rätt goda och fylliga stämma har på sista tiden blifvit mera »grötig»
än någonsin och den senares tonbildning är alltjämt lika olycklig. En
annan i dramatiskt afseende ej oäfven sångare, herr Grafström, förenar
i rikt mått båda de förras påpekade fel och lägger därtill ett textuttal,
som är häpnadsväckande; i hr G:s sångalfabet finnes egentligen endast
en vokal med svaga variationer, nämligen å.
Af »Romeo och Julia» gafs strax före jul en repris med debut af
en ung sångerska, fröken Sparrman, hvilken, efter studier här för hr
Fritz Arlberg, lärer sjungit fyra hela år i Paris för den bekante
sångläraren Bax och den mindre bekante grekiske sångläraren Kritikos. Fröken
S:s sång erinrar mycket- litet om att hon någon längre tid åtnjutit hr
Bax( undervisning och om, såsom uppgifvits i en väl underrättad
aftontidning, hr Kritikos förnämligast sysslar med tonbildningen, är resultatet
sådant det visar sig hos fröken S., icke efterföljansvärdt.
Julias parti är i så måtto en tacksam debutroll, som både själfva
operan och Romeos representant här äro i hög grad populära och i
allmänhet draga publiken till sig, men å andra sidan är den i det
hänseendet vansklig, att den ställer rätt stora fordringar på debutanten, af hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
