- Project Runeberg -  Nordisk revy för litteratur och konst, politik och sociala ämnen / Årg. 1. 1895 /
211

(1895-1899) With: Erik Thyselius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte - Organismernas energikällor, af Bengt Lidforss

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sina barn, har äfven tagit svafvelbakterierna i sitt hägn. I det vatten,
der de lefva, finnes alltid motgift mot svafvelsyran i form af kolsyrade
salter, som neutralisera syran till gips och andra oskyldiga ämnen.

I naturens hushållning synas svafvelbakterierna ej spela någon
vigtigare rol. Detta kan deremot i viss mån sägas om deras fränder
jämbakterierna.

Hvem har icke i källor, bäckar, träsk o. s. v. sett denna bruna,
slemmiga jämförening, som pa vetenskapens språk kallas järnoxidhydrat ?
()fver allt der detta bruna slem finnes i naturen, uppträda järnbakterierna,
ja det är i sjelfva verket just de, som ha bildat den bruna smörjan.
Ur vattnet upptaga nämligen järnbakterierna kohyrad järnoxidul *) som de
förbränna till järnoxid; denna afsöndras ur organismen i form af ett
lös-ligt salt, som sedermera öfvergår till olösligt oxidhydrat. Järnoxidulen
spelar för järnbakterierna samma rol som svallet för svafvelbakterierna;
hvarken svaflet eller järnet tjänar som näringsämne i egentlig mening
(I. v. s. till organismens uppbyggande, utan båda ämnena aflägsnas ur
organismen sedan de undörgått sin förbränning. Men den vid
förbränningen alstrade värmen är i båda fallen den kraftkälla, som gör det
möjligt för dessa organismer att lefva oberoende af solljus och oberoende
af organiska näringsämnen.

De väldiga järnmassor, hvilka i naturen uppträda i form af sjömalm,
myrmalm, brauneisenerz o. s. v.’ äro efter all sannolikhet bildade genom
dessa järnbakteriers verksamhet. Vi förvånas, då vi höra att korallrefven
uppbyggts af millioner smådjur, som dock ej äro mindre än att vi kunna
se dem med blotta ögat; men huru tränges ej detta under i bakgrunden
A id tanken på att många af jordens väldiga järnmalmslager bildats af
organismer, hvilka när de äro som störst nå en längd af en tusendels
millimeter!

* ■ *

*



Det är alltså på många vägar lifvet når sitt mal. 1
nitromona-derna hålles lifsgnistan vid makt genom förbränning af ammoniak, i
svafvelbakterierna genom förbränning af svafvel, i järnbakterierna genom
järn-oxidulens förvandling 4ill oxid; de mörka värmestrålarna skänker
purpurbakterierna lifsens kraft, och det gula röda ljuset är de gröna växternas
kraftkälla. Det är sannolikt, att det äfven fins organismer, som få sin
liis-energi på annat sätt, fast vi ännu ej kommit dem på spåren.

Men det är endast på en väg, som lifvet når en högre grad af
fullkomlighet. Det är, som hade i begynnelsen lifvets ström trefvande
sökt sin väg i olika rubbningar, men slutligen brutit sig fram i de gröna
växternas breda strömfåra, för att där svälla ut till sin fulla mäktighet
och ge drifkraft åt den animaliska verldens väldiga maskineri.

Bengt Lidforss.
_____________ /

*) Järnoxidul är en förening af järn och syre, som kan öfverföras eller
»förbrännas» till en syrerikare förening, järnoxid.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:07:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordrevy/1895/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free