Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 13—14 - Huruledes Arlekin kom till himmelen och förökade himmelens härskaror, af Gustaf af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
528
Och när vid dörren han skulle stå
som vakt för altaret och tronen,
smög han sig slutligen ut på tå,
begagnande situationen.
Vägen som går till himmelens port
är tung i uppförsbacken.
Men utför går det så rasande fort,
att man nästan kan bryta nacken.
Arlekin sprang, han såg sig ej om,
han behöfde ej hjälp eller ledare.
Och ju längre han gick och ju längre han kom,
blef vägen bättre — och bredare.
Till en port som brann, kom Arlekin fram
vid själfvaste hanegället.
Situationen var allvarsam,
han stod vid det andra stället.
»Du gjorde klokast att flykten ta’,
»här fins nog ej plats för talangen —»
»Naturligtvis hade jag det för bra»,
tänkte han nästa momangen.
Men snart i hans öga lyste fram
en glimt af den gamle kanaljen,
som aldrig blef rädd eller allvarsam
ens inför repet och galgen.
»Hallå, där inne!» Han slog med kraft,
»Jag kan ju ej få det värre,
»än hvad jag nu ett par år har haft
»hos Sankte Per och Vår herre.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
