Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 15—16 - Madame Blavatsky som religionsstifterska, af Karl af Geiferstam. III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
634
det skulle gå lättare, i synnerhet om hon fick Solovyoffs hjälp. Denne^
som insåg svagheten i sin position att icke ega några skriftliga
dokument, föreslog genast mycket fyndigt, att madame skulle skrifva ned
sina planer och syften och sända det till Katkoff eller också lämna
honom (Solovyoff) det samma, så skulle han framlämna det. Men madame
var för listig för att gå i den fällan: hon talade ej mer om spion förslaget..
Jag har berättat om detta madames förslag därför, att teosoferna
såsom bekant, . alltid framstält mr Hodgsons hypotes, att hon var rysk
spion i Indien, såsom så ytterligt absurd. Här se vi, att tanken ej
varit madames mångfrestande person främmande.
Madame Blavatsky besvor nu Solovyoff, att han under två
månader skulle hålla sig stilla och ej offentliggöra några meddelanden om
henne: hon skulle under den tiden bestämdt öfvertyga honom om
ma-hatmernas tillvaro. Då Solovyoff hoppades, att han skulle erhålla något
dokument , att stödja sig på under tiden, lofvade han att vänta.
Solovyoffs afsked är mycket betecknande. Han bad madame
bevekande att lämna alla dessa dumheter, hon höll på med och egna sig
åt utbildande af den litterära talang, som han ansåg henne ega. »Låt
åtminstone Er lefnads afton vara ljus och klar!»
»För sent!» sade hon, med kväfd röst, »för mig finnes ingen
återgång.» Och i nästa ögonblick fortsatte hon med en helt annan ton:
»Vet, att »mästarens» alla förutsägelser skola gå i fullbordan, och det
inom en och en half månad.»
Människan och Isisprestinnan framträdde båda omedelbart efter
hvarandra.
Det var icke förgäfves som Solovyoff lofvade att vänta två
månader. Madame skref under denna tid en mängd bref, på hvilka hon til!
en början ej fick något svar. Slutligen svarade Solovyoff på ett bref
och gaf henne hufvudsakligen samma råd, som han gifvit henne i
Würz-burg. På detta fick han ett värkligt dokument till svar.
Det lyder som följer:
Min bekännelse.
Jag har fattat mitt beslut (två gånger understruket)-. Har
följande-bild någonsin framstält sig för Eder litterära inbillning? Ute i den
vilda skogen lefver ett vildsvin — ett vidrigt kreatur, som dock . icke gör
något ondt åt någon, så länge de .lämna det i fred i dess skog
tillsammans med dess vilda djur-vänner, som älska det. Vildsvinet anföll
aldrig någon i hela sitt lif, utan bara grymtade för sig själf, då det åt
rötterna, som voro dess egna i skogen, som skyddade det. Nu släpper
man utan rim eller reson lös på galten ett koppel rasande hundar;
människor jaga honom från skogen, hota att bränna upp hans födelseskog
och att förvandla honom till en hemlös vandrare, som en hvar kan döda.
Han flyr en stund, ehuru han ej är feg af naturen,-för dessa hundar;,
han försöker att komma undan för skogens skull, annars bränna de ned
den. Men se! en efter annan af de vilda djuren, som en gång voro
hans vänner, förena sig med hundarna; de börja att jaga honom,
skällande och försökande att bita och fånga honom, för att göra slut på.
honom. Uttröttad ser vildgalten, att hans skog redan är satt i brand,.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
