Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 17—18 - En filharmonisk disharmoni, af —i —E
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
740
mästaren Andreas Hallén. Det tyckes ha tagit sin begynnelse strax
efter det sällskapets tioåriga tillvaro firats med pomp och ståt på
Hotel Phænix, hvarvid naturligtvis hållits åtskilliga granna och
svassande tal drypande af inbördes förnöjsamhet och beundran.
Måhända kan utbrottet psykologiskt förklaras som så, att höga
vederbörande i den obehagliga efterstämning, som lätt inträder
efter ett grundligt festande, liksom genom en ingifvelse råkat att
tänka på det gamla kända ordstäfvet om moren som gjort sin pligt
och därför kunde afgå. Det må nu emellertid vara hvilken tillfällig
impuls som hälst, från den tiden bedrefvos på ett lättare
uppspår-bart sätt machinationerna för att maka undan sällskapets upphofsman
från dirigentplatsen. Omöjligt synes icke häller, att det är icke
blott till tiden som man har att samställa detta aflägsningsarbete
med vissa utbrott af en skuggrädsla, som lär fram på våren ha
trott sig upptäcka gräsliga konspirationer egnade att störa den
idylliska friden och det lugna samarbetet vid kgl. operan.
Innan vi emellertid ingå något på de olika episoderna och
faserna i nyss antydda aflägsningsarbete, torde dock kunna vara på
sin plats att yttra några ord om filharmoniska sällskapets uppkomst
och verksamhet samt den insats det gjort i hufvudstadens musiklif
under hr Halléns ledning.
Det var den 8 dec. 1884, som hr Hallén, samma höst vorden
stockholmsbo, introducerade sig inför hufvudstadens musikvänner
med en större körkonsert i musikaliska akademien, hvartill han hade
förvärfvat biträde af de bästa sångkrafter, som då stodo till buds.
Att denna konsert var ett verkligt événement inom musikvärlden
och där betraktades som ett rikt framtidslöfte, minnas nog de
som den tiden tillhörde de musikaliskt intresserades kretsar. Utan
att därför vilja påstå att resp, recensent är i någon högre grad
utrustad med omdomeskraft, smak och själfständighet, kunna vi
dock, efter som vi händelsevis ha det uttalandet tillhanda, som ett
litet prof på huru t. o. m. »menige man» inom musikvännernas
leder uppfattade situationen, icke neka oss nöjet att citera
Stockholms Dagblads musikrecensent. Han yttrade då:
»Med stora skäl kan denna konsert räknas bland den hittills förflutna säsongens
allra förnämsta musiknöj en. Ej nog med att programmet innehöll en mängd nummer
af det största intresse, äfven utförandet från den medverkande körens sida var så
förtjänstfullt, att vi ej på länge hört något därmed jämförligt på samma område.
Musikvännen kan efter detta hysa den förhoppning, att en kör med så goda röster och så
stor hängifvenhet för uppgiften må varda permanent. Om så sker, skall hufvudstaden
hafva att uppvisa en ny musikinstitution, som kommer att odla en hittills mindre
tillgodosedd gren af tonkonsten, hvarmed ingen annan stad i landet kan uppvisa något
jämförligt».
Den effektiva följden af denna konsert blef, att herr Hallén
gick i samråd med de för tillfället lämpligaste personer, som ville
ställa sig i spetsen för att bilda ett nytt körsällskap. Den som
tog den verksammaste delen i förberedelserna härför liksom ock halp
herr Hallén att efter utländskt mönster uppsätta förslag till stadgar
såväl för den blifvande styrelsen som sällskapets medlemmar var
den i musikaliska kretsar oförgätlige Albert jfahnke, som äfven med
oförminskadt intresse deltog i sällskapets verksamhet ända till sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
