Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 17—18 - De Wittrockska leksaksbergen vid Bergielund, af Nertumnus. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
748
komma till exakt uppfattning rörande nämda afdelnings ekonomiska
afkast-ningsförmåga.
Till anläggande af en botanisk trädgård anslogos 7 hektarer af
den nyförvärfvade arealen. Hittills hade hufvudstadens växtvänner,
bota-nici och hortikultörer haft tillfälle att se och studera mycket artrika
samlingar af för vårt land härdiga exotiska träd, buskar och örtartade växter
i anläggningarna vid svenska trädgårdsföreningen, experimentalfältet,
Up-sala botaniska trädgård, i stadens planteringar etc., men hvad Stockholm
saknat var något större växthus, glaspalats, i hvilka tropikernas ståtliga,
mångskiftande växtformer och lysande, praktfulla blomstervärld fägnade
ögat och gåfve naturforskaren material till värderika studier. Att afhjälpa
denna stora brist i Stockholms storstadskaraktär — i hvilket afseende vi
öfverflyglats till och med af Göteborg och Helsingfors — var hvad alla
för den nya trädgården intresserade hade hoppats få se de stora
räntorna i främsta rummet bli använda till. Genom förverkligandet af
något sådant hade man icke endast på ett godt sätt uppfyllt
testamentets bestämmelser om »publici nytta» och befordrat en hos oss föga
utvecklad gren af den högre hortikulturen, utan man hade äfven kunnat
påräkna flera andra betydande fördelar, både af ideel och ekonomisk
natur. Genom den dragningskraft, en dylik sevärdhet naturligtvis måste
komma att utöfva både på hufvudstadens och landsortens befolkning,
skulle nämligen uppstå den lifliga växelverkan med allmänhetens intresse
och utbildning, som vore i högsta grad gagnelig för båda parterna och
hvarförutan en dylik anstalt ej kan göra all den nytta, den skulle kunna
göra, ej bli en folkbildningsanstalt. Den sålunda uppkomna lifliga
frekvensen skulle äfvenledes ha till följd en ökad försäljning af krukväxter
och blommor etc. vid ekonomiträdgården. Som förhållandena nu äro,
besökes trädgården sommartiden äfven om söndagarna knappast af ett
dussin människor, och detta oaktadt de braskande reklamerna för
anlägg-ningen, som esomoftast intagas i vissa tidningar. Och huru många
besökande det då skali vara om vintern, kan man lätt tänka sig.
Det var äfven från början bestämdt, att efter fullbordande af de
nödiga förberedande arbetena för nybyggnader, vägar etc. skulle större
växthus uppföras i den botaniska trädgården. Då insåg man nyttan och
behofvet af ett sådant stort växthuskomplex. Och professorn själf talade
med flera personer särskildt om det stora palmhusets uppförande som en
mycket nära förestående sak. Men så uppstod och rotfäste sig mer och
mer hos herr professorn den barocka lilla vurm, som skall för långliga
tider hugfästa professor Whtrocks minne inom den botaniska
vetenskapens värld. Byggandet af palmhuset undansköts och tillhör nu ett
kommande sekels aflägsna framtidsdrömmar, tack vare det, att så mycket af
räntemedlen bortkastas — det är just rätta ordet — på ett företag af
det slag, att för visso aldrig i Skandinavien i vetenskapens namn ens
tillnärmelsevis så stora allmänna medel bortslumpats på ett så absolut
onödigt och löjligt ändamål.
En beundrare af prof. Wittrocks verksamhet vid denna botaniska
trädgård har helt nyligen karaktäriserat densamma som gående ut på att
»ackomodera naturen efter konsten eller att åstadkomma en konstgjord
natur» 1 Konstigt låter visserligen detta, men ännu konstigare ter sig i
verkligheten mer än en anordning vid sagda anstalt. För denna gång skola vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
