Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 19—20 - De Wittrockska leksaksbergen vid Bergielund, af Vertumnus. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
834
par saker uti försvarsresonnemanget från den W:ska sidan eller om
»omöjligheten» att odla vatten- och strandväxter i Brunnsviken samt om
de utbasunerade konstverken, imitationsförsöken efter några italienska
balustrader, och det därmed förbundna mecenatskapet.
Skilnaden mellan vårens och höstens vattenstånd i Brunnsviken
skulle, påstås det, vara så stort, att vattenväxterna »bortsköljas» eller
riskera att dränkas. Nu är dock förhållandet det, att just uti
Brunnsviken, som saknar annat nämnvärdt tillopp än det sakta stigande vatten,
som från Värtan inprässas genom den obetydliga Ålkistekanalen, sjunker
och stiger vattennivån i långt mindre grad än i de allra flesta andra
sjöar i Sverge. Naturen håller äfven själf vid lif en ganska yppig och
artrik flora utefter de flesta af våra vattendrags, äfven floders stränder,
ja till och med utefter själfva Brunnsvikens stränder, och intet hinder
behöfver således förefinnas för sistnämda strandfloras förökande med
talrika växtformer. Och äfven om vattnet i Brunnsviken stiger 2—3 fot
på hösten, så är det också ett faktum, att vattnet uti de gräfda
dammarna vid stranden likaledes stiger och sjunker och visar samma
växlande nivå som i Brunnsviken. Det misslyckade försöket att plantera
vattenväxter vid ’sjöstranden torde väl icke kunna tillskrifvas några
naturrevolutioner, som uppröra Brunnsvikens lugna vatten, utan beror nog
snarare på tillämpningen af någon inom trädgårdskonsten icke förr
praktiserad planteringsmetod.
Men å propos dammar, hvad kan det vara för rimlighet i att låta
bygga det blifvande för ögat tämligen obetydliga s. k. Viktoriahuset uti
ett kärr, där botten består af s. k. såplera och kostsamma pålningar
måste företagas. Praktiska hortikultörer, som sett den bestämda platsen,
en ö i den stora dammen, ha alls icke velat tro, att något sådant vore
afsikten. Men det där ingår i planen, och när kostnaderna ej få spela
någon roll, kan man ju företaga sig hvad man behagar. Hela ön måste
pålas, om icke växthuset med stengrund, cementerad bassäng, järn- och
glastak skall vid första källossning glida åt sidan. Källdrag finnas i
dammens botten och en del af dammens ena sida har redan rasat.
Hvad själfva denna stora dam beträffar, blir det både kostsamt
och besvärligt att hålla det stillastående vattnet här rent från massvis
uppkommande, vanprydande gröna alger och andra ogräs, som åter
utefter sjöstranden förekomma i mycket ringa mängd. Den lilla dammen
hade säkerligen ännu en rundligt tilltagen tid kunnat rymma alla sådana
smärre, ömtåligare eller sällsyntare former, som ej lämpat sig för odling
vid stränderna.
Vederbörande ha gjort sig mycket besvär att basuna ut det
storartade mecenatskapet med de omnämnda balustraderna. Färgen hade
knappast hunnit torka på dessa oförlikneliga konstverk, förrän de
inspirerade hr J. N. N. till den vackra, af oss förra gången varmt prisade
episteln »Italien i Bergielurid». Sedermera har samme J. N. N. och
hr »Flanör» dunkat ännu värre på stora trumman, samtidigt yppande
den store välgörarens namn, och wohlthäter är ingen annan än hr
professor Wittrock. Inför ett så sällspordt storartadt mecenatskap måste,
hålla de före, allt klander mot samme mans öfriga göranden och låtanden
skamset förstummas.
Ser man dock litet nyktrare på hela denna mecenathistoria, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
