Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 21—22 - Organisk utveckling, af Alfred Russel Wallace
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om man betänker att denna åsigt var den herskande, till dess
»Arternas uppkomst» framkom, så var verkan af detta arbete helt säkert
underbar. Många tänkande naturforskare accepterade det genast, då det
gaf, om ock icke en fullständig lösning, så dock en provisorisk teori, som
grundade sig på obestridliga naturfakta, upptäckte en värklig orsak till
arternas förändring och gaf en tillräcklig förklaring på de otaliga
anpassningsföreteelser, som ingen föregående teori hade förmått förklara. Ett
närmare betraktande och debatterande ökade endast författarens ära och
hans arbetes inflytande och det ökades ännu mer genom hans »The
variation of animals and plants under domestication» som utkom nio
år senare. Då denna bok blifvit tillräckligt grundligt studerad, eller
ungefär tolf år efter offentliggörandet af »Arternas uppkomst», hade ett stort
antal naturforskare i alla delar af världen och bland dem många af de
allra mest betydande omfattat Darwins åsikter och erkänt, att hans teori
om »det naturliga urvalet» angåfve, för att använda hans egna ord, »det
hufvudsakligaste, men icke det enda medlet till förändring». Det enda
hvarmed man kan jämföra verkan af Darwins teori är med effekten
af Newtons »Principia». Båda dessa författare ha skarpt fattat och klart
bevisat en dittills okänd naturlag och båda ha kunnat använda samma
lag vid förklaringen af företeelser och lösandet af problem, som för alla
föregående kritiker förblifvit olösliga.
Sedan några år har dock uppstått en reaktion mot påståendet, att
Darwins teori lämnar en tillräcklig förklaring på den organiska
utvecklingen. I Amerika i synnerhet ha Lamarcks teorier blifvit återupptagna.
I England fins det likaledes många Lamarckianer; och därjämte förfäkta
några inflytelserika författare, att det finnes bestämda fall af organisk
stabilitet, alldeles oberoende af nyttan och således äfven af det naturliga
urvalet, och att denna stabilitet ofta uppnås genom diskontinuerlig
variation, d. v. s. genom ansatser eller plötsliga hopp af betydande
omfattning, som till och med vore i stånd att bilda raser utan någon som
hälst tillhjälp af den naturliga eller sexuella urvalsprocessen.[1] Dylika
åsikter ha förfäktats i ett nyligen utkommet arbete om variation,[2] som
sannolikt kommer att erhålla stort inflytande bland vissa klasser af
naturforskare, Och emedan jag tror, att dessa åsikter äro fullkomligt oriktiga
och innebära ett tillbakggående i studiet af utvecklingen, begagnar jag
mig nu af tillfället att utveckla skälen för min motsatta mening på ett
sätt som jag hoppas skall tilldraga sig uppmärksamhet icke blott af
naturforskare, utan äfven af alla tänkande personer som intressera sig
för detta problem.
Innan jag ingår i en speciell debatt af frågan, är det måhända
på sin plats att i korthet klargöra den väsentliga skilnaden mellan
Darwins teorier och hans föregångares och motståndares genom ett par
exempel på sådana fall af anpassning, som enligt alla andra teorier förbli
oförklarliga, men af hvilka det naturliga urvalet ger en tydlig förklaring.
Den darwinska teorien grundar sig på vissa förhållanden inom naturen,
som visserligen varit länge kända af naturforskarne, men icke fattade i
sina relationer till hvarandra och till utvecklingen. Dessa omständigheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
