Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Vetenskaplig eller asketisk uppfattning af nykterhetsfrågan, af Johan Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
Stockholm och svansen i Göteborg; trampar man på
svansen i Göteborg, så skäller hufvudet i Stockholm. “
Att en mängd enskilda nykterhets vänner och till och
med ett eller annat enskildt nykterhetssällskap kunna se
sitt sträfvande från falska synpunkter, upphäfver icke det
faktum, att hela rörelsen hvilar på en fast, vetenskaplig
grund.
Ett slags ödets ironi ligger i den omständigheten, att
just den konsekventa vetenskapliga ståndpunkten,
helnykterhetens (“absolutismens“), plägar vara mäst utsatt för
förebråelsen att vara ett uttryck af asketisk världsåskådning.
Denna förebråelse är emellertid historiskt förklarlig. I
nykterhetsrörelsens barndom utgingo dess målsmän verkligen
ganska allmänt från den uppfattningen, att afhållsamhet
från njutning i och för sig skulle vara något förtjänstfullt,
och de, som från dylik utgångspunkt predikade (eller ännu
predika) absolutism, förtjäna tvifvelsutan namnet asketer.
Vanligen förordade man emellertid på den tiden “måttlighet“
såsom idealet: karaktären vunne en gagnelig härdning genom
öfningen att försaka ett visst mått af njutning och
bestämma en viss individuel gräns för det tillåtna måttet.
En sådan öfning vore mer karaktärsstärkande än det
alltför enkla sättet att absolut afstå från allt. Blott den svage
och den därtill särskildt “kallade“ borde bli absolutist. Hela
denna uppfattning af nykterheten såsom en försakelse är
asketisk, vare sig den nu stannar vid förordande af
måttlighet eller går till absolutismens yttersta konsekvens. I
motsats mot denna teori står den nutida nykterhets
vetenskapens förordande af absolut afhållsamhet, eller som den
numer plägar kallas helnykterhet, helt enkelt och simpelt
af rena själfuppehåTlelsehänsyn, således — om man så vill
— af egoistiska grunder, men äfven i sammanhang därmed
.— då den enskildas ofärd i viss mån betingar det helas —
af sociala hänsyn.
I afseende på den första grunden, själfuppehållelsens,
hänvisas till de af fysiologerna Bunge (Basel)1, Gaule,
(Zürich), Fürer (Heidelberg), Tigerstedt (Stockholm),2
psykiatern Forel (Zürich),3 Kræpelien (Heidelberg), Legrain,
(Paris), ryske läkaren d:r R. Koppe (Moskwa),4 m. fl.
offentliggjorda undersökningar, enligt hvilka alkoholen i alla sina
1 G. Bunge, alkoholfrågan, öfvers. från tyska originalets 5:te
upplaga, Gäfle, Oskar Petersson 1895.
2 B. Tigerstedt, om spritdrycker. Sthlm, P. A. Norstedt & Söner 1892.
3 A. Forel, alkohol som njutningsmedel, Stockholm, Hugo Geber
1890, m. fl. skrifter af samme förf.
4 B. Koppe, Der Alkoholismus und die Kurzlebigkeit des
Menschen-geschlechts, Bremerhaven, Chr. G. Tienken 1895.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
