Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Politiska intryck och stämningar, af Kurt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
ett par år sedan med största oförtrutenhet vefvade på den
gamla slagdängan, men nu vill komma sig upp på annan väg
och bjuder till att göra sig värdig Herslows och de andra
tongifvande Malmö-storborgarnes politiska ynnest och
brorskap; längre lär väl han aldrig sträcka sina pretentioner. Och
värdiga kamrater har han i de också rätt typiske Sjö —
denne utomordentligt ordrike och själfsäkert belåtne exponent
af den grumliga Kronobergsrasen — och Göransson i zvsen,
hvilka båda jag emellertid för denna gång icke gitter befatta
mig med.
Äfven för politiska grupper och personer kunna motgångar
vara till sin stora uppfostrande nytta, och därför är det ingen
mening att beklaga de folkpartiets män, som föllo offer för det
sammanslutna landtmannapartiets utskotts- och revisionsostracism.
Ställningar och förhållanden äro sådana, att det snarast är en
heder för ärliga och själfständiga politici att vara misshagliga
på det hållet och därigenom undgå hvad andra tyvärr icke
kunna undgå, eller den grundade misstanken för
hemfallenhet åt karaktärsförsvagande kompromisser och
eftergifter. Platsen i ett utskott borde ju i allmänhet kunna sägas
representera innehafvande af ett visst inflytande samt tillika
tillfälle att arbeta och göra sig nyttig, alltsammans goda och
eftersträfvansvärda fördelar, som dock kunna betalas för dyrt
och faktiskt äfven ibland så göras. Under inga förhållanden
skall man häller lyckas få mig att söka den verkliga
anledningen till dessa disciplinära bestraffningar uti någon sorts
respektabel politiskt moralisk indignation och känsla för det
korrekta hos den sansade betänksamma andra kammaren —
eller hur frasen nu skall formuleras — öfver någon sorts s. k.
dumdristighetspolitik, om hvars yttringar och sammanhang
med folkpartimännen man uppenbarligen har ganska
vårdslösa och inkorrekta föreställningar. Åh nej, vi kunna väl ha
fatt nog af »idealik» och lyrik om riksdagsbonden i vårt
politiska dekadans- och tulldecennium. Sårad personlig fåfänga
och förargelse eller rädsla, utgången från ömtåligheten om
den egna makten, äran och härligheten nu och framdeles
där gör man rättare i att söka förklaringen. Och den
förklaringen kan och bör man nöja sig med, alldeles obetaget
af den individuella uppfattningen af de ofta omhandlade
påtryckningsmedlen, bland hvilka t. ex. den där beväpningsidén,
som naturligtvis leder sitt intellektuela ursprung från gamle
Mankell, egentligen inte gör annat intryck än att t. ex.
påminna om Strindbergs lustiga satir öfver numera salig
Gö-decke, da han gick omkring och knäpte med ett gammalt
flintlåsgevär. Modernare än flintlåsgevären, äro
skarpskytte-gevären — liksom äfven doktrinär 1848-års radikalism —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
