- Project Runeberg -  Nordisk revy för litteratur och konst, politik och sociala ämnen / Årg. 2. 1896 /
122

(1895-1899) With: Erik Thyselius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Politiska intryck och stämningar, af Kurt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

122

så kvarstå dock så många andra betänkliga
omständigheter, för herr krigsministern af mera graverande art. Som
obestridligt kvarstår, att herr krigsministern nöjt sig med att
tanklöst och ouppmärksamt genomläsa ett, som han själf nu
erkänner, i mycket sväfvande ordalag affattadt yttrande af
generalintendenten, men det oaktadt icke dragit i betänkande
att högst väsentligt, utan den minsta antydan om detta sitt
företag, omformulera kontentan af samma yttrande, när han
redogjorde för detsamma inför riksdagen, och på det sålunda
vårdslöst lästa och inkorrekt refererade dokumentet stödde
både den mest positiva officiella förklaring till riksdagens
andra kammare och en med personliga insinuationer förstärkt
dementi af en under korrekt iakttagande af föreskrifna
former framstäld interpellation.

Hur har hr krigsministern nu sökt ursäkta sitt inkorrekta
tillvägagående i dessa båda afseenden, och godtgöra dessa
obestridliga förnärmelser mot kammaren och interpellanten?

Inför kammaren har han sökt urskulda sig med att —
»öppet och manligt», såsom hr A. P. Danielson uttryckte
det, genant och undanflyktssökande som det kanske rättare
borde heta — vidkänna sig ha missuppfattat
generalintendentens skrifvelse, att därjämte uttala dels sin undran öfver
besynnerligheten af denne att intet noggrannare läsa och besvara
ett medsändt protokollsutdrag och dels sin indignerade
dementi af den af honom till syndabock utan förbarmande
ut-lemnade arméförvaltningens advokatyr och undanflykter samt
slutligen att under antydan om vidtagna allvarliga åtgärder
anropa kammarens goda hjärta och förtroende.

Nå den upprättelse han var skyldig hr Hedin? Däraf blef
intet eller föga. Äfven om man möjligen skulle kunna kvitta de
skarpa orden parterna emellan vid remissdebatten, så
återstodo dock ouppgjorda sedan interpellationens besvarande
för-lidet år krigsministerns redan då mindre passande och genom
händelsernas utveckling alldeles otillständiga insinuationer mot
interpellanten, insinuationer hvilka krigsministern ovilkorligen
varit, som gentleman och må gå äfven som den specielt och
uppenbart gudfruktige man han är, skyldig att formligen
återkalla och beklaga. Och hr Hedin hade därjämte fullt
berättigade anspråk på ett uttryckligt och oförbehållsamt
erkännande så att säga »in amplissima forma» från krigsministerns
sida, att de af hr Hedin uppgifna sakförhållandena varit
öfver-ensstämmande med verkligheten, och hr Hedin hade ingen
som helst skyldighet att åtnöja sig med det en passant gjorda,
lätt förbisedda medgifvandet om existerandet af de af hr
Hedin framdragna missförhållandena. Krigsministern har, i
förbigående anmärkt, mycket ofta en viss svaghet att breda ut

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:08:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordrevy/1896/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free