Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Politiska grupper och personager, af Kurt. I. Borgmästarecentern och frihandelsvänliga centern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
behöfver icke besvära sig med att som bevis för
uppfattningen om ett sådant samband gå till den för en tid sedan
i tidningarna införda, visst icke fullständiga statistiken öfver
medlemmar af den civila ocli militära byråkratien, hvilka
såsom riksdagsmän blifvit befordrade. Det är ett kändt och
erkändt förhållande. Redan i gamla borgarståndets tider
var riksdagsmannaskapet för många småstadsborgmästare ett
utmärkt sätt att komma sig fram här i världen.
Den förstnämda synpunkten, eller afseende! på nyttan
för riksdagsarbetet, tyckes dock, efter resultaten att döma,
emellertid hos de typiske nya centermännen mindre ofta
komma i beaktande. Däremot sentera de helt visst nyttan
för avancementet.
Jag kan inte neka till att det förefaller mig, som
vidlådde det flertalet af dem ett visst administrativt Streberthum,
i de flesta fallen kanske af mera passivt skaplynne. De
skåda med lojalt längtansfulla blickar upp mot höjderna;
de likna den fromma jungfrun i bibeln och deras lojala
läppar sucka fram orden: se herre, din tjänare är redo!
De flesta gå visserligen ännu i förhoppningsfull
förbidan,- men ett par ha redan blifvit i rätt betydande grad
öfverskyggade af nåden från ofvan. Och vilja de därtill
se på de utmärkelser, som regnat öfver en kammarkamrat,
som visserligen icke är inskrifven i partiet, men genom
yrke, vyer och kanske äfven arten af begåfning är därmed
mycket nära befryndad, nämligen häradshöfdingen Daniel
Grottlieb Restadius, så kunna de ej annat än stärkas i sin
förvissning om, att när troheten är stor och beståndande,
blir ock nåden stor, äfven om den ibland låter något vänta
på sig. De benådade af partiet, jag åsyftar, är
regementspastorn från Helsingborg och Ystadskaptenen. Den förre,
som i förbigående anmärkt i sitt sätt i riksdagen gör intryck
af en något tillgjord pjasker, lät välja sig som ganska
radikal, men är svag för finare umgänge och trifves utmärkt
i kretsen af de för allt radikalt fasande borgmästarne och
grosshandlarne. För icke så längesedan blef han till fullo
hugsvalad med ett ypperligt skånskt pastorat, så att smärtan
öfver de två, tre goda pastorat, hvilka gått förbi honom,
torde vara öfvervunnen. Ystadskaptenen är en jämförelsevis
rätt sympatisk företeelse. Han påminner till det yttre
något om tennsoldat och har därjämte något af
iandsortsin-fanteristens hurtighet, folklighet och intelligens. Han har nu
hunnit till öfverstelöjtnantsgraden. En tredje af
gruppmed-lemmarne, som alldeles otvetydigt kommit sig högst
väsentligt upp i följd af, att han en gång råkade bli vald till
riksdagsman, är häradshöfding Ekenman, men det var‘många, många
år innan denna partigrupp skådade dagens ljus, och nu får
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
