Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - En belysning af kvinnofrågan, af Credo - Plikten att representera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i93
skaffa sig ett namn i historien, bevisar ’emellertid, att
kvin-ligt geni kan komma ut med allting.
Alltsåicke religiös tro utan missriktad
religionsutöf-ning orsakade i allmänhet andlig förkrympning. Icke
äktenskapet i och för sig, utan ensidig uppfattning af äktenskapets
idé, förtidiga giftermål och bristande rättslig frihet
för-kväfde i allmänhet intellektuell begåfning.
Då väldigare kvinliga andar misstänkt äktenskapet som
hinder för egen utveckling och afstått från detsamma, ha
de visat att de förmått höja sig till vetenskapliga tänkare.
Härpå är Hypatia ett bevis och från senare tid drottning
Elisabet, vår drottning Kristina och Sophie Germain för
att icke tala om det matematiska geniet från vår egen tid
Sonj a Kovalevsky.
Den senares äktenskap var ju nämligen större delen
af hennes lif blott ett skenäktenskap och stod ej med några
förpliktelser i vägen för hennes vetenskapliga utbildning.
Äktenskapet har alla tider varit den bästa möjliga
lifs-form för kontrahenter, som till förstånd, karaktär och hjärta
varit så rikt utbildade som möjligt. Sådana par har det
alltid varit ondt om, de ha dock funnits. “De yttre sociala
förhållandena må vara inrättade hur vanvettigt som hälst,
de kunna dock ej hindra, att den bättre människonaturen
någon gång tar ut sin rätt“, säger någonstädes en god
O O O ■ o o o
författare.
För medelmåttorna har äktenskapet under gamla former
medfört rätt medelmåttiga förmåner. Kvinnan har
härunder lidit direkt, mänskligheten indirekt.
Forna dagars kvinnor voro emellertid i allmänhet mer
religiösa än nutidens. När de antagit doket eller hymens
band, ansågo de saken en gång för alla afgjord, liksom
af-gjörd af Gud själf, och hur de sedan funno den,
resignerade de och — tego.
I trots af att man beskyller kvinnorna för att prata
så mycket, ha de i alla fall varit nära deran att tiga ihjäl
sig. Kvinnorna, ha alltid talat om de små detaljerna af
sitt lif; de ha alltid tegat med sina tankar om lifvet själft.
För våra dagars kvinnor existera inga religiösa skäl till
resignation. Och som nutidens kvinna relativt har så litet
att beklaga sig öfver, finner hon dubbelt så många ord.
Den äldre societetsdamen, — ej blott den
oreflekterande mannen — som från vaggan omhuldats i rikedomens
sköte, finner det ganska besynnerligt med nutidskvinnans
pretentioner. Hon som får “ta först" vid bordet, “gå först"
genom dörrar, som får serenader, verser vid promotioner,
skåltal vid männens festmiddagar och djupa bugningar, da
hon själf är värdinna, hvarför i himlens namn kan hon
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
