Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Det stora kvinnokriget, af A. Haraldson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tänker man sig kvinnans särskilda uppgift såsom den
att varda de sympatiska ocli altruistiska elementen i lifvet,
så lär detta väl icke böra ske endast i barnkammaren ocli
gentemot mannen, som kommer trött hem från sitt arbete.
Fröken Key uppgifver, att en god utvecklings vilkor är,
att kvinnan som det högsta målet för sitt kulturarbete,
sätter fullkomnandet af äktenskapet, hemmet och
uppfostran, och kvinnan bör inspireras af dessa uppgifter som at
en religion, af en konstskapelse, af en vetenskaplig
forskning. Det är ganska vackert sagdt men föga hugnesamt
för de kvinnor, som hafva annat att göra. Skulle de icke
möjligen kunna trösta sig med, att äfven utanför hemmet
och barnuppfostran finnes det användning för de renaste
och starkaste känslor. När kampen för tillvaron nu har
tagit så känslolösa och osympatiska former, när arbetet ute i
lifvet utgör en alltmera hänsynslös strid med alla medel,
skulle icke den känslorika kvinnan midt ute i detta lif,
deltagande i det dagliga arbetet, kunna “missbruka sina
krafter “ till att mildra kampens vildhet, till att gifva
kontakten mellan de arbetande mildare former, till att försona
där hårda sår slagits, och skulle hon icke med rätta på
detta sätt kunna anse sig utföra en lika värdefull kvinnlig
värnepligt som systern i barnkammaren. Det är väl dock
icke arbetets art i och för sig som gör den arbetande
kvinnan till “kvinna eller maninna“, på de flesta områden torde
arbetets karaktär bestämmas af den som utför det och icke
tvärtom.
Under tider af allmänt missnöje, då för alla människor
lifvet ter sig grått i grått och man ännu icke vet,
hvarken huru eller när ljusningen skall komma, då taga som
bekant de klenare hjärnorna sin tillflykt till mystik och
religion. Vi hafva i våra dagar en riklig erfarenhet häraf,
äfven om man icke underskattar storleken af den
kontingent de mindre nogräknade geschäftsmännen lämna till
läsare och mystici. Men äfven de bästa hufvudena förlora
under dessa tider lätt sin omdömesskärpa vid pröfvande
af nya idéer och nya förslag, sin följdriktighet i
uppfattning och det starka mod som kräfves för att göra den
gällande emot herskande rutin. Till ersättning låter man
sig gripas af en vacker idé, som under andra förhållanden
skulle få det lilla intresse och den lilla arbetskraft den
förtjänar såsom den obetydlighet den är, men som nu
gö-res till någonting vigtigt och centralt, därför att den dock
år något sympatiskt man fäst sig vid i allt detta hopplösa,
sorgliga enahanda, som förhållandena eljes bjuda.
Däri ligger nog ytterst förklaringen till stridens
uppkomst. Både denna uppkomst och dess senare skeden visa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
