Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Ett och annat om Grubbens gärde, detaljer ur Stockholms stads försörjningsväsende, af Gustaf af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
251
den förstnämda inrättningens alldeles säregna karaktär. Vårt
första påstående, skola vi söka ådagalägga genom skildringen
af ett besök på Grubbens gärde.
* ❖
■
Det är en söndag mellan klockan i—3, eller den tid, då
hjonen enligt ett anslag på den yttre porten äga rätt att
mottaga besök. Enligt reglementets § 17 skola dessa besök ske
i närvaro af betjeningen, men denna barbariska paragraf,
hvilken på ett egendomligt sätt för tanken på straffanstalter,
efterlefves dess bättre icke.
Vi träda alltså, utan att hindras af vaktmästaren, in på
den rymliga gården, som för tillfället är nästan tom, och taga
vägen rätt fram till den byggnad, hvilken innehåller logement
för den manliga personalen, som icke tillhör
sjukvårdsafdel-ningen
Själfva byggnaden är stor, och logementen likna
hvarandra i den grad, att den, som första gången gör ett besök där,
skall ha ganska svårt att i minnet skilja den ena lokalen ifrån
den andra. Vi gå emellertid in i det första, det bästa,
och finna ett långt, smalt rum, som är fullsatt af tvänne rader
med sängar. Den första förnimmelsen träffar luktsinnet och
är af den art, att vi afstå från en detaljerad redogörelse.
Sängarna äro emellertid placerade en och en, eller två och två, städse
med ett mellanrum, som är det minst tänkbara. Lakanen äro
i hög grad orena, och de s. k. täckena bestå af ett slags tunna
filtar af s. k. Boråsväf. Nästan alla bäddar äro upptagna af
liggande karlar, som vid vårt inträde ej rest sig upp, utan
med en slö likgiltighet betrakta de besökande. Högst få äro
sysselsatta med att läsa i någon bok eller tidning, de allra
flesta ligga där utsträckta, hängif vande sig åt den enda
njutning, hvilken synes stå dem till buds: sömn eller det slags
dvala, som liknar sömnen. Vi kasta en blick till venster och
ofrivilligt erfar man en rysning, som går genom märg och ben.
Raden af bäddar liknar här icke den andra. Ofvanpå hvarje
säng är nämligen bygd en annan, så att hvarje säng liksom
bildar tvänne våningar. Man känner detta system obehagligt,
när man med åtnjutande af all möjlig komfort i öfrigt tvingas
att underkasta sig det under en natts sjöresa. Men dessa
människor bo här, i trots af den karaktär af tillfällig
understöds-anstalt, som denna försörjningsinrättning egentligen har, år
efter år. Och det enda, som kan förmå dem att härda ut, är
den i sanning sorgliga omständigheten, att en stor del af dessa
hjon säkert skulle hafva det ännu sämre utanför inrättningen.
Vi vända oss på måfå till en gammal man, som, när vi
passera, rest sig upp från sin bädd. Han ligger på en af de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
