Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Politiska grupper och personager, af Kurt. II. Stockholmsbänken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
289
göranden och låtanden. Hvad den bänken som ett villigt
redskap i den tullfanatiska och politiska reaktionens tjenst
medverkat till glömmes sent. Den liberala medelklassens
bänk, som återvände därpå och fortvarat tills nu, kan sägas
ha både genom sin tillsats af östermahnska frihandlare —
det är en sort för sig — och en protektionist och af
andra orsaker, som skola något antydas i det följande, i visst
afseende öfvergått till en ny formation, en blandnings- och
öfvergångsform, som sannolikt kommer att och uti flera
af-seenden särskildt hvad personerna beträftar äfven bör lemna
plats för en icke oväsentligt förändrad bänk.
Den kända både politiskt och allmäntmänskligt gällande
lagen att ingen är oersättlig är en lag, som liberala
valmansföreningens styrande kotterier och mästare synas ha
mycket svårt att praktiskt acceptera och som de uppenbarligen
skulle så rysligt gärna vilja ha suspenderad beträffande
sina favoriter. Det värsta är dervid, att favoriterna
tyckas vara just de banalaste och obetydligaste
riksdagsmännen på bänken, åtminstone måste man så tro att döma
efter den envishet hvarmed deras kandidaturer försvaras
och den relativa orubblighet, hvarmed de sitta och — ur
kapacitetens synpunkt — “tjufhålla" på sina platser. I
det hänseendet finnes det nämligen både rent af barocka
och nedslående fall, hvilka visserligen uti många andra
valkretsar ha sin motsvarighet, men därför icke äro mera
ursäktliga uti en hufvudstad. Föryngringens lag kommer
alldeles för litet till heders både hvad Stockholmsbänken
och kammaren i dess helhet vidkommer, och de
ofördelaktiga verkningarna däraf skönjas på mångahanda sått.
För många karaktärer visar sig ett mångårigt inandandc
af riksdagsluften allt annat än hälsosamt och stärkande.
Det må visserligen vara aldrig så sant, att flertalet
riksdagsmän faktiskt behöfva ganska rundlig tid för att sätta sig
in i riksdagsmannaarbetet och visa om de äro möjliga eller
omöjliga som riksdagsmän samt att det ligger en icke ringa
praktisk sanning i den benämning, gamle Wieselgrengat
riksdagen, eller att den vore en politisk
växelundervisnings-skola. Men utaf intetdera kan härledas något som hälst
privilegium för den som en gång råkat bli riksdagsman
att sitta kvar som sådan, till dess han själt inte orkar ellei
gitter längre. Vid vanliga undervisningsanstalter tolereras
icke kvarsittande utöfver en viss gräns, och det vore helt
visst högst nödigt och nyttigt att för den politiska skolan
etablera en motsvarande regel, som åtminstone oeftergifligt
tillämpades beträffande sådana andligen fattige och
medelmåttige som — ja de odiösa namnen utsättas icke nu, men
hvad hufvudstadsbänken vidkommer torde måhända läsaren
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
