Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Politiska grupper och personager, af Kurt. II. Stockholmsbänken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
303
ocli rätt. Det torde, i förbigående anmärkt, finnas åtskilliga
anledningar till antagandet, att man icke skall behöfva hysa
så stora farhågor för, att hr John Olsson kommer att göra
sig skyldig till sådant öfverdåd, i någon nämnvärdare grad
åtminstone.
Men ändå och äfven om en sådan lyx vore obehöflig
och föga på sin plats i den politiska miljö, dit hr Olsson
som agitator företrädesvis varit och torde fortfarande vara
hänvisad att verka, så skulle effekten, särskildt inom
riksdagen, icke ha försämrats genom iakttagande ibland af litet
mera hänsynsfullhet och litet mindre envishet och
påstri-dighet. Det är icke skäl att taga efter somliga
"godtköps-jurister", hvilka omöjligen kunna förmå sig att släppa ifrån
sig sista ordet eller att försmå småaktiga anmärkningar och
medel. Någon gång har hans sätt att debattera kommit
mig att tänka på en dogg, som bitit fast i något, som han
ruskar och ruskar och omöjligt vill släppa.
Det är inte blott den bourbonska konungafamiljen, som
kunde ha nytta af konsten att glömma. Det säges, att denne
vår stockholmska politiker icke är särdeles bevandrad uti
den konsten och att om någon gjort honom något hyss
— hvilket bland politiska motståndare ej är precis så
ovanligt — han skall ha svårare att få det ur sitt sinne och
sitt minne, än hvad riktigt anstår en gentleman eller en
praktisk erfaren politiker med godt hufvud och
fördomsfri, humoristisk blick på personer och händelser. Rätt
kuriöst är för öfrigt att åse, hurusom hr Olsson, trots all
sin behändiga smidighet och stora slughet, emellanåt rusar
åstad på ett sätt, som den minsta eftertanke och
människokännedom ‘borde lära honom icke blott skulle åstadkomma
en alldeles, motsatt verkan mot den åsyftade, utan ock vore
alldeles oberättigadt. Så t. ex. var det i högsta grad
me-skint och tarfiigt samt alls icke anstående en “liberal" att,
såsom han gjorde, på fullaste allvar urgera ett sådant skäl
för lägre anslag till Upsala universitetsbibliotek, att
bibliotekarien i en försvarsbroschyr yttrat sig mindre artigt om
andra kammarens obenägenhet för anslag till försvarsverket.
Ett sådant där litet drag kan karakterisera en person
mycket kraftigare än omständliga analyser. Om än från
högerhåll understundom argument af samma värde, men från
annan synpunkt göras praktiskt gällande, något hvarom
äfven hr J. Olsson torde ha en viss personlig kännedom, så
är det endast ett ytterligare skäl för liberaler och
venster-män att hålla sig obesmittade af sådant.
Hr David Bergström lyckades med en för våra
förhållanden ovanlig raskhet redan första riksdagen förvärfva
sig en beaktansvärd position, och det tyckes förefinnas goda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
