Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Cecilia Vasa, af J. Kreüger. I—II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33i
slagit. Af Sven Elofssons Paralipomena finner man, att,
enkegrefvinnan af Ostfriesland, då hon erhöll underrättelse
om Johans kärleksaffär och fängslande, beslöt icke
allenast att sjelf sända ett ombud till Gustaf för utverkande
af sonens befrielse, utan ock att förmå åtskilliga andra
fur-skar att göra detsamma. Sålunda hitkomma i juli 1560
från grefvinnan Anna Wilhelm Gnarphus, från
Branden-burg och Halle en Levin-Schulenburg, från Cleve en
doctor juris, från Lüneburg en vid namn Korsebeck. Grefve
Johan fördes till Stockholm, och enär konungen gerna
ville vara saken qvitt, heldst han var, såsom det heter,
“något svagelig“, blef sändebudens gemensamma anhållan
om Johans befrielse snart bifallen, sedan Johan med ed
betygat sin och Cecilias oskuld. Något derefter afreste
såväl sändebuden som Johan. Grefve Edzard nödgades
qvarstanna någon tid såväl i anseende till konungens
sjukdom och död som grefvinnans grosess. Sedan hön blifvit
förlöst, anträdde Edzard d. 26. dec. återresan. Grefvinnan
qvardröjde till slutet af januari 1561, då hon följde efter
till Ostfriesland landvägen genom Sverige och Danmark.
n.
Gustaf I öfverlefde ej länge den slutliga uppgörelsen
rörande den sorgliga tilldragelsen i Vadstena. Af det sätt, hvarpå
denna, af honom uppfattades, kan man sluta, att den bidrog
att påskynda hans hädangång. Efter sin faders död
vistades Cecilia några år vid Eriks hof, praktfullt och lysande
vid festliga tillfällen, men eljes enformigt och tråkigt,
erinrande om en österländskt furstes, med sitt harem, sina stumma
dörrvaktare och sina dryckeslag på en eller två man hand.
De öfriga prinsessorna voro ännu knappt vuxna, Anna
född 1545, Sofia 1547 och Elisabet 1549. Den förstnämda
blef emellertid redan 1563 förmäld med Georg Johan,
pfalzgrefve af Lauterech en fanfaron af första klass*.
* Det är om honom som Johan III i bref till sin syster Katarina
af Ostfriesland febr. 1582 omtalar, huru han hos kejsar Maximilian sökt
att blifva dennes amiral öfver Östersjön, ehuru han icke egde något land
hvarken vid Östersjön eller Vesterhafvet och »huru vänligen och
beskèdeli-gen Georg hade aktat taga samma amiralskap emot Johan», huru han
begärde att få arfsrätt till Sveriges krona på sin sons vägnar samt huru
han föregående år 1581 »haft sin tjenare hos Johan på ett besynnerligt
anslag att föra krig emot Ryssen och intaga flera Sibiriska landsändar och
andra der sammastädes sig till everldelig egendom». Sändebudet förmälde
emellertid, att hans herre vore så svag uti sm mage, att han icke kunde
fördraga Vestersjön för de stora vågor som der gå. Derföre mlle han ej
med en flotta löpa kring Norge utan ämnade uti egen person begitva sig
till Östersjön och draga genast till Norrbotten och sedan genom Lappland
inåt Ryssland till häst, hvartill han begärde 1,500 hastar af Johan till
undsättning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
